söndagen den 29:e mars 2009

Blixtvisit i Luleå idag

Blixtvisit i Luleå idag, där jag talade på distriktskongressen med röda flaggor och färgglada rosor. Vi socialdemokraterna är ett märkligt och i vissa fall omodernt parti. Utdömda och utskrattade av vissa, i ständig kris enligt andra. Ändå ligger vi på 35-40 % i val efter val, något nästan inget annat i parti i Europa gör.

Grunden till det är just alla dessa tusentals människor som lägger ned så mycket ideellt arbete på den här typen av kongresser, möten och seminarier. De skapar den trygghet och organisation som ger oss rätt stabilitet.



Så skratta ni gärna åt oss - det ger oss precis den tändvätska som behövs.

Dessutom var det skönt att prata inför människor som tycker att jag har helt rätt. Tänk om det kunde vara så i alla rättegångarna också.


I kväll kommer Helén hem från Gotland. Då ska jag berätta för henne att jag har blivit förkyld, vilket som bekant är bland det värsta som kan hända en svensk man. Sen ska jag fråga varannan timme hur hon tror att förkylningen kommer att utveckla sig. Kommer jag bli bättre eller rent av ännu sämre?

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

Pingat på intressant.


Upplagd av Thomas Bodström kl. 17:56

3 kommentarer:

  2. Jag kan trösta dig med att jag varit förkyld i tre veckor nu. Först var det illa, sen blev det värre, därefter blev det mindre värre, men alltjämt illa. Kanske inte så mycket tröst trots allt, men du överlever antagligen. Själv hade jag hellre fött barn... ;-)
    SvaraRadera
  3. Thomas,
    "Skratta gärna år oss", skriver Du. Och jag håller med, visst, men en förutsättning för det är tillit. Som vanligt kan jag bara säga vad jag tänker, vad jag tycker och Gudarna ska veta att det inte alltid är rätt. Åter till skrattet. Om jag kan lita på "min grupp", veta att vi är på väg mot samma mål, delar samma grundvärderingar och står enade när det stormar då är det lätt att ta att andra skrattar och skakar på huvudet åt ens åsikter. Men om tvivlet börjar gro, om det visar sig att målet inte är det samma (trist om jag strävar mot Huvudskär och andra helt käckt förtöjer i Sandhamn)om de jag gett förtroendet att föra min talan både agerar och uttrycker helt andra åsikter, skor sig för egen vinning skull så fort kameran slutat gå och mikrofonerna inte är påslagna, helt enkelt sviker, skrattar i mjugg bakom ryggen på de andra i gruppen. Då är man illa ute.

    För visst är det så att en av de stora rädslorna är att bli "utskrattad" (om man nu inte deltar i något "piffigt" lekprogram på TV) av den egna gruppen. Att känna att det inte spelar någon roll, "de gör ändå som de vill", tilliten är bruten och likgiltigheten tar över och det tror jag är farligt.

    Vi behövernu mer än någonsin kunna känna tillit och förtroende för de vi valt att föra vår talan, att de inte missbrukar sin makt. Då kan vi också klara att bli "skrattade" åt.

    Du får trösta Dig med att en förkylning sällan stannar för evigt, Du kommer att kunna, om inte gapskratta så i alla fall skratta gott åt "hur ynkepynkig" Du var när snuvan rann, halsen brände och locken låg som tegelpannor i hörselgången och sprängde, det tar bara lite tid!

    Allt gott till Dig!
    SvaraRadera

Välkommen att lämna en kommentar på min blogg. Kommentarerna modereras, tänk på att hålla god ton och vara saklig. Anonyma kommentarer publiceras ej och du är själv ansvarig för innehållet i kommentaren.

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Facebook

Thomas Bodström on Facebook

Knuff.se