Dödstraff i Kina

Jag har fastnat i bloggberoende, det är bara att erkänna. Flera gånger idag har jag varit varit okoncentrerad och i stället funderat på när jag ska få blogga. Redan i morse hade jag planer på att få en stund över för det - mellan att jag lämnade barnen och första mötet i riksdagen. Just som jag slog igen ytterdörren, kom min dotter på att hon skulle vara utklädd i skolan för att de skulle göra en inspelning. Jaja, tänkte jag, det går väl fort att rafsa ihop lite prinsesskläder och någon peruk ur lådan med utklädningskläder. Vem ska du klä ut dig till förresten, frågade jag halvvägs upp för trappan. Hitler, svarade hon. Jag tittade på min tioåriga ljushåriga dotter och insåg att det inte skulle bli något bloggande före riksdagen. Hur hittar man kläder som passar Hitler till en liten ljushårig tioårig flicka en stressig tisdagsmorgon?

Annars tycker jag att Amnestys rapport idag om dödsstraff är värd att kommentera. Förra året avrättades 1.718 människor i Kina, som är absolut värst av de 25 länder som tillämpade dödsstraffet förra året. Sannolikt är det betydligt flera än vad som har rapporterats. När jag var i Kina för några år sedan hade jag flera möten med deras justitieminister. Det var stela och formella möten där han vägrade att svara på mina frågor om hur stort antal avrättningar det var per år. På kvällen var det mera uppsluppet. Min dåvarande kollega bjöd på snapsar, sjöng sånger och berättade roliga historier om hur korkade amerikaner var som trodde att man kunde se den kinesiska muren från månen. Jag berättade inte att jag också hade trott det, utan frågade i stället på nytt hur stort antal avrättade det var per år. Den trivsamma stämningen försvann direkt. Med samma formella röst som tidigare meddelade han att det kunde han inte svara på. Efter en stund var den trivsamma stämningen tillbaka igen och han bjöd på mera snapsar och sjöng flera sånger. Vi hade en verkligt trevlig kväll tillsammans. När jag senare har läst Amnestys rapporter så har jag tänkt tillbaka på min vistelse där. Hur lätt det är att svepas med av en trevlig middag och låta sig luras av den fina fasaden. Den här gången kritiserade jag dem flera gånger för deras dödsstraff, jag tror och hoppas att jag gör det nästa gång igen.

I anledning av alla kommentarer angående mitt namn på bloggen kommer jag regelbundet skriva min syn på de olika lagar som diskuterats. På så sätt hoppas jag få massa intressanta reaktioner på den viktiga frågan var gränsen går mellan samhällets behov av att bekämpa brott kontra den enskildas integritet.

För övrigt kan jag garantera att vi kommer att få kanonväder i påsk.

Nu ska jag iväg och träna fotboll. Hoppas att jag inte får en stickare i djupet som förra tisdagen.


Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Bodström, Politik, Samhälle.

Pingat på intressant.