Tidigare idag var jag i Malmö. Det var lika fascinerande som alltid att mötas av detta omättliga självförtroende. Genom flygplansfönstret riktigt jäste de stora bondgårdarna i det platta landskapet. I taxin från Sturup gav chauffören lösningen på alla världsproblem.
Skåne har Sveriges i särklass mest självsäkra klubbdirektör, Percy Nilsson i ishockeylaget Malmö Redhawks. Och då ska man komma ihåg att laget inte ens ligger i Elitserien och jag är inte ens säker på att Nilsson faktiskt fortfarande är klubbdirektör. Men att han bestämmer allt i klubben vet jag. Och att han har en egen fanclub säger väl egentligen allt.
Till och med infrastrukturen och byggnaderna utstrålar självförtroende. Sveriges mäktigaste bro har sedan några år tillbaka sällskap av landets häftigaste byggnad, Turning Torso. Tornet som vrider sig runt sin egen axel. Stockholms svar på Turning Torso är Kaknästornet - mer behöver inte sägas.
Men kaxigaste av alla är Sveriges bästa fotbollsspelare. Det talas ibland om Zlatans invandrarbakgrund, som förklaring till att han inte liknar andra blyga fotbollsspelare i Sverige. De som alltid ska berömma hela laget - inklusive materialaren - efter varje match. Men vi som har följt andra spelare från Malmö FF, som Bosse Larsson, Krister Kristenson, Puskas Ljungberg, Mats Magnusson och Martin Dahlin, vet att de alltid har förenat fotbollskunnande med ett okuvligt självförtroende. Med sin spelskicklighet, klagande på med- och motspelare men med det bredaste och självsäkraste leendet av alla är Zlatan Ibrahimovic mest skånsk av alla skåningar.
De flesta reaktioner på bloggen har gällt integriteten. Jag tycker verkligen att det är bra, men jag kan konstatera att det är få som beskriver vad som är integritet för dem. Och så enkelt är det ju inte heller, särskilt inte när det gäller lagstiftning. Det som kan vara en förstärkning av integriteten kan vara en inskränkning för andra. Kameraövervakning i tunnelbanan, och därigenom bli filmad, upplever nog många som en kränkning av privatlivet. Men andra människor kanske därmed vågar åka tunnelbana. Att råka ut för ett våldsbrott är utan tvekan en oerhörd kränkning. Rädslan att råka ut för våldsbrott är också integritetskränkande. Fråga den misshandlade kvinnan som förnedrar sig för att vara till lags inför den våldsamma mannen, just för att inget ska hända just den kvällen.
För några år sedan införde vi besöksförbud i det egna hemmet. I lagen står det att det gäller när det "finns en påtaglig risk att för att den mot vilken besöksförbudet avses gälla kommer att begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid." Det kan tyckas självklart, men det handlar alltså om människor som i vissa fall ännu inte har begått något brott. I lagen räcker det ju att det finns en påtaglig risk för det. Det blev ett kritiserat förslag och vi uppmanades att tänka på integriteten. Men frågan var bara vems integritet vi skulle tänka på. För den som riskerade att begå brott och berövades tillgång till sin egen bostad eller den vars hem hade varit helvetet på jorden och som nu fick lite andrum.
Skriv gärna och kommentera vad du tycker är integritet och vilka principer som ska gälla vid lagstiftning, där det gäller att skydda integriteten för vissa medan man i samma lagförslag inskränker den för andra.
Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Bodström, Politik, Samhälle.
Pingat på intressant.
onsdag 25 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
33 kommentarer:
Integritet, för mig innebär det en skyldighet att visa ödmjukhet, skydda andras människovärde, deras rätt till stolthet och självkänsla. Om jag uppfyller min "skyldighet" åtnjuter jag i min tur rättigheten att kräva respekt för min person och min personliga sfär. En lag måste alltid skydda den som är svag. Du vet, kedjan är ju aldrig starkare än den svagaste länken, så fungerar också samhället.
Läser Du andras bloggar? Några bloggar jag följer är bloggarna som skriver i Situation Sthlm - Hemlös, med egen blogg, läs dem Du också. Trots sin situation tar de sig tid att svara på en kommentar med ett litet mail. Hur många av "proffsbloggarna" gör det?
Och hur värnar vi deras integritet?
Vänligen //
Integritetsdebatten handlar i grund och botten om en mycket enkel fråga: vill vi leva i ett samhälle där vi litar på varandra, eller ett samhälle där vi måste ta till övervakning av människor för att kontrollera dem.
I det första fallet riskerar vi möjligen ett något större antal brott. I det senare fallet kanske vi får ett samhälle med något färre brott, men i gengäld får vi en allmän misstro mot varandra och rädsla för statens övervakningsinstitutioner. Människorna vågar inte göra vissa saker för att de kan tro att någon kan uppfatta det som ett tecken på att de kanske planerar göra något olagligt...
För mig är valet enkelt. Jag riskerar hellre en något högre brottslighet om jag får leva i ett samhälle som bygger på att man litar på varandra - så länge det inte finns bevis på motsatsen. Det vill säga ingen ska utsättas för statlig övervakning eller tvångsåtgärder INNAN man faktiskt är misstänkt för att ha begått ett brott. Den friheten är för mig värd en något mindre trygghet.
Bra att du tar upp principfrågor.
Integritet är ett koncept som alltid kan reduceras till något mer grundläggande: nämligen välmående. Därför är det viktigt att lagarna stiftas på bättre underlag och sedan dessutom utvärderas kring huruvida de uppnådde en totalt sett positiv effekt eller inte. Om lagarna inte gjorde det, då bör de avskaffas eller modifieras.
Detta sker i regel inte idag och det är folkets uppgift att kräva detta samt rösta bättre i framtiden. De politiker som förväntar sig en röst i framtiden bör kunna visa sig kapabla att göra detta.
Thomas, du frågar vad den personliga integriteten är för något.
Du undrar om inte en misshandlad kvinnas personliga integritet är värd något.
Du får svar på tal i mitt blogginlägg.
Svar till Thomas Bodström på bloggen infallsvinkel.
Jag citerar den eminenta bloggaren infallsvinkel, http://infallsvinkel.wordpress.com/2009/03/25/svar-till-thomas-bodstrom/:
"Låt mig få berätta för dig, Thomas Bodström, var gränsen går för den personliga integriteten.
Det handlar om att medborgare ska behandlas som oskyldiga till dess att motsatsen har bevisats. Du har som politiker varit pådrivande för att motsatsen ska gälla. Att alla medborgare ska övervakas som om de vore potentiella brottslingar.
I ett demokratiskt samhälle frågar polisen efter en medborgares fingeravtryck om han/hon är misstänkt för ett brott, inte när han/hon ska registrera ett pass.
I ett demokratiskt samhälle har polisen rätt att begära avlyssning av brottsmisstänka, inte avlyssna medborgare i “preventivt syfte”.
I ett demokratiskt samhälle kan en brottsmisstänkt “skuggas” av polisen, men alla medborgare spelas inte in på videoband för att polisen i efterhand ska kunna beivra brott."
Integritet handlar om privatliv. Integritet är inte synonymt med trygghet. Försök till att likställa begreppen är nyspråksaktigt.
Väl skrivet och argumenterat.
Ditt exempel, kameraövervakning i tunnelbanan: Berör en kränkning på offentlig plats. Man får fråga sig, hur stora är konsekvenserna av att tillåta sådan övervakning? Låt oss sen ställa det mot de brott som förebyggs. Kanske kommer vi till slutsatsen att kameror är befogade (jag vet inte).
Teknikrevolutionen Internet har förändrat samhället. Vi ser redan nu (och vi kommer se betydligt mer i framtiden) att vardagliga aktiviteter sker i något samband med Internet. För många kan hela det privata livet kartläggas med en övervakning av Internet. Dina åsikter, dina shoppingvanor, vem du känner etc. En övervakning av Internet är nästintill lika kränkande som att sätta upp en kamera direkt i hemmet.
Jag har mycket svårt att se att den kränkningen kan motiveras för att förebygga brott mot något verkligt offer.
Motargumentet blir troligen att offren är:
1. Skada på grund av terroristdåd (FRA)
2. Skada på industri för film/musik (Ipred)
3. Övriga "nätbrott"
1: Terroristdåd har aldrig skett på själva Internet (hur skulle det se ut?). Även otroligt långsökt att man skulle hitta terroristers kommunikation över Internet (de är smartare än så).
2: Det är en industri som går ut på att fylla ett behov (distribution, produktion) som inte längre behövs. Distribution är gratis idag. Produktion sker över hela världen i form av användargenererat material. Slutsats: Företag som inte fyller ett behov behöver anpassa sig efter nya förutsättningar, eller avvecklas.
Mår samhället bra av kamera-i-varje-hem för att stävja vissa brott? Är nyttan verkligen större?
Generationen som vuxit upp med Internet förstår nyttan med Internet, och vi förstår att den nyttan är oerhört större än den som utgörs av upphovsrättsindustrin.
Väl skrivet och argumenterat.
Ditt exempel, kameraövervakning i tunnelbanan: Berör en kränkning på offentlig plats. Man får fråga sig, hur stora är konsekvenserna av att tillåta sådan övervakning? Låt oss sen ställa det mot de brott som förebyggs. Kanske kommer vi till slutsatsen att kameror är befogade (jag vet inte).
Teknikrevolutionen Internet har förändrat samhället. Vi ser redan nu (och vi kommer se betydligt mer i framtiden) att vardagliga aktiviteter sker i något samband med Internet. För många kan hela det privata livet kartläggas med en övervakning av Internet. Dina åsikter, dina shoppingvanor, vem du känner etc. En övervakning av Internet är nästintill lika kränkande som att sätta upp en kamera direkt i hemmet.
Jag har mycket svårt att se att den kränkningen kan motiveras för att förebygga brott mot något verkligt offer.
Motargumentet blir troligen att offren är:
1. Skada på grund av terroristdåd (FRA)
2. Skada på industri för film/musik (Ipred)
3. Övriga "nätbrott"
1: Terroristdåd har aldrig skett på själva Internet (hur skulle det se ut?). Även otroligt långsökt att man skulle hitta terroristers kommunikation över Internet (de är smartare än så).
2: Det är en industri som går ut på att fylla ett behov (distribution, produktion) som inte längre behövs. Distribution är gratis idag. Produktion sker över hela världen i form av användargenererat material. Slutsats: Företag som inte fyller ett behov behöver anpassa sig efter nya förutsättningar, eller avvecklas.
Mår samhället bra av kamera-i-varje-hem för att stävja vissa brott? Är nyttan verkligen större?
Generationen som vuxit upp med Internet förstår nyttan med Internet, och vi förstår att den nyttan är oerhört större än den som utgörs av upphovsrättsindustrin.
Skillnaden ligger i vad man kan undvika, vad som är frivilligt och vad som sker under tvång.
Jag kan, om jag vill, undvika tunnelbanekameror.
Jag kan, om jag vill, undvika fartkameror.
Det jag inte kan är att undvika att bli föremål för statens slumpmässiga avlyssning, detta eftersom all privat kommunikation på nätet speglas till staten.
Det jag inte kommer att kunna undvika är att all min trafikdata kommer att sparas av operatörer på order av staten.
Du som jurist borde känna till skillnaden mellan tvång och frivillighet.
Europakonventionen kan det, FN's universiella konvention om mänskliga rättigheter kan det.
För (många av) oss som lever stora delar av vårt liv på nätet är intrånget staten bereder sig för stort.
Internet är vårt vardagsrum, det är våra möteslokaler, det är vårt köksbord och det är platsen vi träffar våra vänner.
Det är på nätet dagens politiska diskussioner äger rum.
Jag tvivlar på att Socialdemokraterna anno 1890 hade uppskattat att dåtidens makthavare infiltrerade möten, skrev ner vilka som träffades, när de träffades och hur ofta de träffades.
Att tekniken går framåt är ingen ursäkt för att utnyttja den á la Ebbe Carlsson/Hans Holmér.
Brev som brev, ett email ska ha samma grundläggande skydd som ett pappersbrev och det har, enligt rättsutfall i europadomstolen, det också.
Så gör mig en tjänst Thomas.
Ta några kliv tillbaka, det räcker nu.
Jag vill inte ha dig i mitt vardagsrum utan inbjudan.
Integritet är för mig möjligheten att agera på ett bra sätt för att jag vill agera på ett bra sätt. Att bli tvingad till det, totalt övervakad via min mobil, att alla mina inköp granskas av statens datorer, att inte ens tillåtas ha privat information på min dator eller ha diskussioner hemma utan att staten spelar in dem via hemlig rumsavlyssning, att mina tillgångar spärras i en månad utan att jag får veta varför och privatpoliser får rätt att beslagta alla datorer och all lagringsmedia jag äger bara för att se om det kanske finns något där, att jag numera inte kan meddela oegentligheter till media utan att staten vet vem som tipsat dem, att jag inte kan prata med min egen advokat eller läkare utan att staten har rätt att lyssna på samtalet (det slutar inte här, men det börjar bli lite väl mycket övervakning nu)... Att tvingas att vara så utelämnad till staten och statens godtycke att man måste foga sig i att leva som staten vill att man skall leva bara av självbevarelsedrift, det förnekar mig det val alla människor borde få göra, att välja att göra det man förstår som gott. Och om du förnekar människor möjligheten att göra rätt för att de vill, är det enda du premierar att människor blir ögontjänare.
Du ställer som alltid detta mot offrens rätt till skydd. Då säger jag att det under din tid som justitieminister blivit många fler brott man kan bli anklagad för, diffusare brott, och allvarligare brott (t.ex. förändringen om våldtäkt). Polisen har fått mer och mer att göra, och sedan klagar du över att man inte har högre uppklarandeprocent, dvs fällande domar. Du refererar alltid till rättstrygghet, alltså hur många skyldiga som fälls, men jag har aldrig hört dig ärligt diskutera rättssäkerhet, dvs att inga oskyldiga fälls. Detta är mangeln du drivit på rätt länge, och den skada du gjort förtroendet för svenskt rättsväsende vet vi ännu inte vidden av.
Bryr du dig om huruvida oskyldiga fälls?
Integritet är något viktigt och även en av våra få mänskliga rättigheter. Integritet måste skötas varsamt för att inte inkräkta en annans integritet men något som måste värderas högre, om de nu ska ställas mot varandra, är trygghet, Ingen människa, oavsett om man bor i ett miljonprojektsområde eller i trygg villaförort, mår bra med en avsaknad av trygghet. Integriteten ser olika ut för olika människor, vissa kan tycka att trygghetens pris är intergitetskränkande men vart dra man gränsen? Kan man ens ta integriteten som argument för att inte öka tryggheten i vårt samhälle i lagstiftningen?
"Att råka ut för ett våldsbrott är utan tvekan en oerhörd kränkning. Rädslan att råka ut för våldsbrott är också integritetskränkande."
Kan man kränka person A i syfte att befria person B från att bli kränkt av person C? Trots att A inte har någonting med de andra två att göra?
Jag är positiv till ekonomisk omfördelning men någon sorts integritetsomfördelning känns främmande för mig. Man kan inte alltid tänka helt utilitaristiskt.
Angående det specifika fallet. Att bli filmad i offentliga miljöer är kanske inte alltför kränkande. Men det är ett sluttande plan. Redan nu hör man om tekniker för automatisk ansiktsigenkänning som kan användas för att kartlägga hur människor rör sig.
Det som jag tycker att lagstiftarna idag är dåliga på att tänka på när det gäller integritet, är de risker som finns med dagens informationsteknologi. Man är till exempel lite för benägen att tillåta storskalig automatisk datainsamling av olika slag för att kunna använda informationen i efterhand. För att kunna lösa ett bankrån har man nämligen låtit övervaka samtliga mobiltelefonanvändare och just den övervägningen måste man göra.
Nu är utlämnande av trafikdata inte ett så stort problem eftersom det här är data som redan sparas av faktureringsskäl och så länge man begär ut information om ett nummer i taget, i de fallen man tror att mobilen med det numret har en koppling till ett brott så är det inte ett så stort problem. När man däremot som föreslagits skall kunna ta reda på samtliga mobiler som befunnit sig inom ett vist område och till och med triangulära deras position ja då börjar man enligt mig gå över gränsen.
Att en kamera filmar mig när jag går genom en park är kanske inte i sig ett problem. Men när kameran innan såg mig passera ett torg på väg till parken, kameran innan dess såg mig gå ut från tunnelbanan, kameran innan dess såg mig sitta på tunnelbanan och såg vart jag klev på och av, kameran innan dess såg mig gå ner i tunnelbanan etc. ja då blir det ett problem. När det blir som i London där man via olika kameror i princip kan följa en person från det att han lämnar sitt hem på morgonen tills det han kommer tillbaka hem på kvällen, då blir det till och med skrämmande. Varje enskild kamera är kanske inte i sig stor integritetskränkning utan problemetiken kommer av kombinationen av all den information som samlas in.
Att få besöksförbud till det egna hemmet är självklart en integritetskränkning, men det är i alla fall en riktad aktion som sker efter en individuell bedömning. I fallet med kameraövervakningen sker istället kränkningen mot samtliga medborgare, oberoende av om den enskilde medborgaren gjort något eller ej och utan att någon som helst prövning sker på individnivå.
Det som är faran med allt detta informations samlande är dels att saker som jag vill hålla privat eller hemligt kommer ut. Är jag homosexuell men inte öppen med det vill jag ju så klart inte att någon skall få reda på att jag befinner mig på en gayklubb. Det som gör saken värre, är att vetskapen om att informationen samlas in antagligen gör att jag blir begränsad i mitt handlande. Eftersom att risken finns att någon får reda på att jag är på en gayklubb så kanske jag inte ens vågar gå dit. Om min mail övervaks så kanske jag tänker en extra gång innan jag skriver det där inte helt politiskt korrekta skämtet, eftersom någon kanske råkar ta det på allvar och vad händer då? Resultatet blir självcensur i handling, ord och skrift.
Nu blev det här ett jättelångt svar och jag känner knappt att jag berört ämnet. Så resten kommer jag lägga upp på min blogg :P
Thomas,
Att integritetskränkande åtgärder krävs i vissa fall, ifrågasätter ingen. Detta kan gälla buggning vid misstanke om brott och domstolsbeslut, det kan gälla vid specifika områden, t.ex. säkerhetskontroller i flygplatsterminaler, eller kameror vid speciellt våldsutsatta gator på stan.
Vad som vi medborgare vänder oss emot, är den generella "icke-riktade" integritetskränkningen. Här ingår FRA lagen som i princip bereder staten rätt till medborgarens kommunikation och sociala mönster, vilket är en hiskelig princip att bryta, en ”pandoras box”. Här ingår lagringen av alla människors samtal och SMS information, varför ska mina kärleksfulla SMS till min fru registreras, varför utsätts jag? Detta är inte acceptabelt.
Jag är inte emot elektronisk fotboja för en dömd kriminell, men hur kan man i lagstiftningen döma ett helt folk, var av 99.9 % är oskyldiga till denna påföljd, detta är nämligen vad som just nu sker.
En kamera på stan är en sak, en kamera i en sovrum en helt annan. Det spelar ingen roll om staten säger sig inte vara intresserad av mig, jag vet att den finns där och det påverkar min livskvalitet negativt, varje dag, alltid.
Internet är våra kläder, att se vår kommunikation, våra elektroniska tankar och beteendemönster är betydligt känsligare än att leta igenom våra fickor, eller väskor. Det duger inte att i fredstid motivera denna oerhörda kräkning med en mindre procentuell uppklarningsprocent, det duger inte!
Integritet många gånger lika med kontrollbehov. Lätt att ta till. Stolthetsapspekten, kan göra att ordet för mig klingar negativt.
Thomas
Integritet är inte en lätt fråga. Mitt engagemang i FRA-debatten och sedemera en del av IPRED-debatten bygger kanske inte så mycket på Integritet som företeelse.
Mitt engagemang bygger på de reflektioner jag och i viss mån vår politiske motståndare Mark Klamberg kom fram till. Att lagrummet var svåröverskådligt, konsekvenser kunde inte förutses av den enskilde etc. (Se även Lagrådets remisssvar på några av de propositioner Alliansen lagt).
För mig är detta en fråga om demokrati och parlamentarism. Vi har i förarbetet till vår nuvarande Regeringsform passusar som pekar på att lagstiftning skall vara utformad på ett sådant sätt att den kan användas i gymnasieskolan. Vi har även i vår Riksdagsform utrymme att bearbeta motioner och propositioner ur ett horisontellt perspektiv där fler utskott bereds möjlighet att yttra sig. FRA-lagen borde i min värld utnyttjat detta och då behandlats av justitie-, försvars- och utrikesutskottet men så skedde inte. På motsvarande sätt har IPRED endast behandlats av Näringsutskottet fastän lagen får konsekvenser på andra utskotts ansvarsområden.
Jag kan vitsorda din bild att du aldrig var egentligen inblandad i "FRA-lagen", snarare tvärtom. Du gjorde vad du kunde när det såg ut att barka helt åt skogen.
Jag tror att det är möjligt att balansera kravet på integritetsskydd parat med de verktyg som vi behöver för att säkra vårt samhälle. Men. Det bygger på att vi anstränger oss att jobba in ett större inslag av folkbildning i riksdagens arbete och därmed tar fasta på det utrymme och de tankar som finns inbyggt. Vi, och de andra partierna, har glömt bort detta.
Det är av den anledningen Thomas Hartman, Erik Laakso, Kristian Krassman, Ulrika Sandberg, Ann-Sofie Brockman, Anders Widén och jag själv lagt en motion till partikongressen i höst. Den tar inte ställning i själva integritetsfrågan utan vill slå på en broms så att vi kan tänka igenom hur vi hanterar dessa frågor.
mvh
Johan
Mnja, jag tror inte att jag tänker ge mig in på att försöka ge en uttömmande definition av vad personlig integritet är, men det handlar i alla fall om att själv kunna bestämma över gränserna för sin personliga sfär. Den rättigheten är naturligtvis inte absolut - en brottsling får till exempel räkna med att få sin integritet kränkt av polisen - men man måste ändå vara väldigt försiktig när det gäller att utöka statens rättigheter att kränka medborgarnas personliga integritet.
Det som jag tycker är väldigt otrevligt med de senaste årens utveckling på det här området är att man går från riktade insatser till breda svepande övervakningssystem.
Det är till exempel fullkomligt rimligt att polisen kan kartlägga misstänkta grova brottslingars kontaktnät genom hemlig teleövervakning. Men nu ska plötsligt hela befolkningens kommunikation loggas och sparas på samma sätt, enligt datalagringsdirektivet. Och det är inte rimligt. Jag är inte en brottsling, varför ska mina kommunikationsmönster sparas?
Samma sak på signalspaningssidan (ja, jag vet att du själv såg till att få FRA-förslaget stoppat en gång i tiden) - från att lyssna på radiotrafik, som är en snävt inriktad informationskälla, ska FRA nu spana vitt och brett i gigantiska mängder Internet-trafik. Det är en väldigt svepande övervakning. Det är till och med uttryckligt förbjudet att inrikta spaningen mot enskilda individer utom i undantagsfall. Varför ska FRAs maskiner söka genom epost-trafiken mellan mig och min familj? Vems integritet skyddas av det?
Och det verkar aldrig ta slut. Just nu utreds det ju hur SÄPO och polisen ska få sitt behov av signalspaning tillfredsställt, och tror du eller någon annan att utredningen *inte* kommer att komma fram till att SÄPO ska kunna beordra stora, svepande avlyssningsinsatser?
Du nämner kameraövervakning i tunnelbanan som får många att känna sig tryggare. Och visst är det väl så, att många känner sig tryggare, oavsett om kamerorna har någon verkligen effekt på den totala säkerheten (vad hjälper kameran i tunnelbanevagnen om man blir rånad i den oövervakade trappan istället), och det är ju inte att förakta.
Men även vad gäller kameraövervakning måste man fundera noga på vad som är en rimlig kränkning av integriteten i förhållande till vinsten, och om det finns alternativa lösningar. Här tycker jag att Sisab, Skolfastigheter i Stockholm, är ett utmärkt föredöme. Många skolor har vandaliseringsproblem, och det har blivit en standardlösning att sätta upp övervakningskameror. Men Sisab har valt en annan väg - de sätter i stället upp värmekameror som bara visar att *någon* rör sig framför kameran, och där det inte går att identifiera personen. Det duger alldeles utmärkt för att förhindra vandalisering. Se där en alldeles lysande kompromiss.
Det jag saknar hos lagstiftarna är en helhetssyn över den samlade mängden av integritetskränkande åtgärder, och en vilja att utvärdera åtgärderna utifrån deras effektivitet och proportionalitet. Jag tror säkert att teledatalagringen kan vara till viss hjälp för polisen, men till vilken kostnad? Till vilken monetär kostnad för operatörerna och i slutänden konsumenterna? Och hur stor är den (mer abstrakta) kostnaden att allas våra personliga sfärer blir ytterligare lite omskurna? Står kostnaden i proportion till vinsten?
Men så länge det inte belastar justitieministerns budget, verkar inte justitieministern bry sig om kostnaderna. Oavsett om det står Bodström eller Ask på justitieministerns dörr.
Det daltas för mycket på vanligt folks bekostnad. En kamera direkt på busen istället för på bussen ökar informationsinsamlingens kostnadseffektivitet kanske 100 gånger. Dessutom ger en sådan boja, som även tar upp ljud och sänder den självförsörjande fångens GPS-position, en utmärkt punktbevakning till en mycket låg kostnad jämfört med konventionell spaning. Busen blir utslagen till och med från det egna gängets aktiviteter. Bussen behöver inte bevakas. Svensk kompetens finns på området och det kan bli en stor exportprodukt. Jag tog upp detta närmare under rubrik Rättsväsendet blöder nedan.
Jag tror du missar poängen med dina exempel. Den kritik du har fått gällande integritet har ju gällt Internet. Och den grundar sig huvudsakligen i att Internet är ett demokratiskt verktyg, som jag försöker illustrera på www.detdemokratiskaverktyget.se , samtidigt som det idag för väldigt många är huvudmediet för kommunikation med psykolog, familj och älskare. Jag tror att man när man röstar fram Datalagringsdirektiv, FRA och IPRED-lagar så kan man inte vara medveten om hur viktigt Internet blivit inte bara för individen, men även för den demokratiska processen. Att övervaka Internet i brottsförebyggande syfte går inte, gör exempelvis en internetsökning på koncepten Falska positiver, bildkrypton och PGP. Allt FRA och Datalagringsdirektiv skapat är att fler och fler krypterar, all kryptering går att lösa, men det tar mer tid än det får ta om informationen ska vara till nytta i någon form av brottsbekämpning. Datan GÅR däremot att använda till åsiktsregistrering, kartläggning av vardagsvanor, sjukdomsbilder och marknadsundersökningar. Och där har ni orsaken till varför denna Internetövervakning är så misstrodd. Den är totalt ineffektiv för det man säger att den är till för, men fungerar utmärkt för en uppsjö med saker som man bara gör i diktaturer. Det är klart man blir lite fundersam...
Jag tycker man bör skilja på integritet i offentliga och privata sammanhang.
Offentlig övervakning som kameror på gator, torg, bussar, affärer etc är nog inget som majoriteten stör sig på. Många förstår att ens egen säkerhet kanske till och med förbättras med hjälp av offentlig övervakning.
Privat övervakning är när man blir övervakad i sitt eget hem. Detta är något som oerhört många har stora problem med. Varför ska staten in och snoka i folks sovrum? Hemmet är en privat sfär och där förväntar man sig inte att bli iaktagen av en okänd part.
Mvh
Kent
Att lagstadga fram integritet är en omöjlig uppgift. Så snart en lag kommer till för att främja en parts integritet så inskränker man på en annans som du säger.
Det är en balansgång att hitta lagar som gör så lite skada som möjligt.
Det tråkiga är att det oftast står mellan lagförslag 1 eller lagförslag 2 (eller fler) när man ska komma fram till vad som är rätt väg att gå. Det ingen verkar ta i beaktande är möjligheten till att INTE lagstadga.
Att låta individens frihet vinna kampen så att säga.
Tyvärr så är det svårt att argumentera för "friheten" då debatter förs i nuet och aldrig i ett långsiktigt "tänk om"-perspektiv. Man ser till det dagsaktuella problemet med våldtäkter i parken, man väger inte in risken. Och om de sanna liberalernas röster kommer fram och får varna för vad risken är (övervakningssamhälle) så dämpas de snabbt med argument som att detta är bara övervakning i parken för att motverka våldtäkt.
och våldsbrott
och offentlig urinering (har själv åkt dit på den)
och... osv.
Även här missar man att koppla ihop olika händelser och utvecklingar till sitt kontext. Det kontextet är att vi snabbt rör oss mot allt högre nivå av övervakning.
När alla dessa apparater för övervakning är satta i bruk så betyder det inte att de kommer missbrukas. Det kan fungera väldigt bra i praktiken.
Men sen plötsligt kanske vi får en rad oförutsedda händelser. En rad mord och en bunt våldtäkter begås på kort tid. Media belyser de som tillhör samma minoritetsgrupp (en redaktör som har ett horn i sidan mot just dem kanske?) och ett drev inleds.
Omval är runt hörnet och en högerextrem regering tar sig in i maktens korridorer. Får de sedan makten sedan så har de alla verktyg nödvändiga för alla de värsta scenarion till sitt förfarande.
Verktyg skapade i bra och goda tider för att skydda och värna om sina invånare. Verktyg som, beroende på sin användare, kan användas både i de bästa syften och i de värsta av syften.
Våga stå för friheten även om det kostar liv i nuet!
Freedom has its life in the hearts, the actions, the spirit of men and so it must be daily earned and refreshed - else like a flower cut from its life-giving roots, it will wither and die. ~Dwight D. Eisenhower
Det behöver inte betyda att vi slåss för frihet i den amerikanska fullt-krig-andan, det kan betyda, och bör, att vi i vårt dagliga liv få offra lite säkerheter för att skydda våra friheter.
Integritet handlar bla om att man inte ska behöva vara rädd för att bli misshandlad på Bromma av utländsk underrättelseorganisation pga av godtycklig terrorstämpling. Inför ögonen på SÄPO. Det borde vara grundkravet. Men i Bodströmsamhället var det bevisligen inte så.
Thomas,
Integritet för mig handlar om valfrihet och skydd. Jag vill inte att någon annan förutom jag ska ha tillgång till mitt informationsflöde, som nuförtiden handlar mycket om internet.
För mig känns det helt främmande att en stat har möjlighet (vilket inte betyder att den gör det) ska kunna registrera/se vilken partitillhörighet jag har, vilka intressen, vilka jag umgås med. Det tillhör mitt privatliv.
För ett par år sedan blåste det upp en debatt ifall väktare skulle få större befogenheter. Riksdagen fann det rättsosäkert, med (vad jag minns) motiveringen att man riskerar att privatisiera polisen och rättsväsendet. Med det i tankarna känns det inte säkert, att Herr Pontén på antipiratbyrån gottar sig i media, och försöker framställa sig som st. Göran mot fildelningsdraken, "vi ska allt ta dom jävlarna".
Den jäveln är inte jag, men Pontén kan minsann bedriva en utredning om mig, med en massa sociala konsekvenser. Är antipiratbyrån en statlig polisiär myndighet? Nej, de är ett gäng lobbyister.
I början skriver jag om valfrihet. Det är svårt att konkretisera en känsla.. Ingen förutom jag kan kan uttrycka ifall jag är osäker - inte den myndigheten som övervakar mig. Därför ska den inte heller övervaka mig.
Integritet för mig är i första hand rätten till ett privatliv, rätten till anonymitet, rätten till privat kommunikation ... saker som i princip är på väg bort ur mitt liv. Till vilket pris?
Är det inte att göra det väldigt enkelt för sig, att montera upp kameror och bedriva annan övervakning i syftet att minska brottslighet? Rätta mig gärna om jag har fel, men det enda det leder till är något av följande:
1) En människa blir kränkt på t-banan. Men, ni får en ny person att frihetsberöva.
2) En människa blir inte kränkt på t-banan, men förmodligen blir någon kränkt någon annanstans istället.
Så länge politiker undviker att angripa rötterna till brottslighet så kommer inte ens ett totalövervakat samhälle att förhindra brott. Snarare tvärtom. Det ni behöver är något i stil med Minority Report där ni kan haffa alla som inte uppträder normalt. Jag får många gånger intrycket av att det är dit ni vill komma också.
Nu kanske någon skulle invända att det är oerhört svårt att bekämpa rötterna till brottslighet. Jag säger inte att det är enkelt. Det är enkelt att sätta upp kameror däremot! Att övervaka människor i syftet att minska brottslighet är, som jag ser det, att göra alla till misstänkta kriminella. Man sopar problemen under mattan och får ökad kontroll och makt på köpet. Det är ungefär lika konstruktivt som att slå ett barn. Det är repressivt, och den utsatta personen i fråga kommer i första hand bara att lära sig rädsla. Är det ett sådant samhälle ni vill skapa?
Det är säkert en sjuk jämförelse tycker du och många, men jag känner mig utsatt och kränkt var gång jag möter en kamera. Eller för all del, var gång jag skickar e-post numera. Och snart varje gång jag bär mobiltelefon? Och rent mjöl i påsen-argumentet är bara dumt. Det gör ju snarare att, när man hört det tillräckligt många gånger, börjar tvivla på sin egen oskuld - för hur kan någon som jag, som mår så dåligt, vara oskyldig? Om man inte är kriminell så har man inga problem med att vara övervakad? Skulle inte tro det.
600 miljoner i socialbidrag och judehat ja Malmö är verkligen ett föredöme Bodis!
Hej!
Kul att se dig i bloggosfären. Jag säger välkommen även om jag bara läser (och ibland kommenterar) bloggar och inte bloggar själv (ännu).
Vad gäller din fråga och paralleller med kameraövervakning samt besöksförbud så tror jag att en viktig aspekt är proportionalitet. Ja, samhället bör kunna till viss del kränka integriteten för någon som bedöms farlig och som fått besöksförbud, där går det att motivera proportionen mellan åtgärd och integritetskränkning. Är personen dessutom felaktigt anklagad finns ju möjlighet till överklagan och med tiden hävd övervakning.
Som många redan har påpekat så är permanent massövervakning (tänker särskilt på datalagringsdirektiv och FRA) av icke misstänkta _inte_ proportionerligt. Den skada på det fria samhället som skapas av självcensur m.m. är oproportionerlig. Kameror i viss brotts-tät offentlig miljö kan övervaka vad du gör men inte vad du tänker, digital övervakning övervakar ditt umgänge och en hel del av dina intressen och tankar.
Tänk dig att du skulle tvingas gå runt med mikrofon och spårsändare dygnet runt som skickar allt du säger och hör samt din position till statlig lagring för att kunna tas fram vid brottsutredningar m.m. Du skulle inte få veta om eller när någon (vanlig mänsklig tjänsteman vid betrodd myndighet) tar del av det insamlade. Skulle det på något sätt kännas obekvämt? Skulle det kunna påverka din integritet även om du har "rent mjöl i påsen"? (Egentligen borde apparaten även registrera vilka tidningsartiklar, böcker etc du läser för att mer likna övervakningslagarna.)
För dem som umgås till stor del på nätet och via mobiltelefon är det i praktiken inte så mycket skillnad mellan kränkningarna i FRA/datalagring och detta mikrofon-exempel. Förstår du att proportionaliteten i internet-intrånget blir annorlunda för dem än för dig? Kan du hjälpa dina politikerkollegor att förstå detta? Lyssna gärna till de politiska ungdomsförbunden i denna fråga.
Hej igen!
Min förra kommentar om integritet gällde FRA och datalagring som sägs hjälpa allmän bottsutredning. Nu till ett annat ämne; när du senare hinner kommentera upphovsrätt och relaterad lagstiftning (t.ex. IPRED) någon gång skulle det var mycket intressant att höra vad du tänker om följande.
Vad gäller upphovsrätt, patent m.m. så är det inte alls bevisat att dagens system är det som gynnar samhället bäst. Läs (eller om du inte hinner, be någon du har förtroende för läsa och sammanfatta) den utmärkta forskningsbaserade ekonomiskt och historiskt förankrade boken om "intellektuella monopol" som nås från http://www.dklevine.com/general/intellectual/againstfinal.htm eller titta åtminstone på deras lilla videosnutt http://www.youtube.com/watch?v=6dMuGnFdQ0s och läs inledningskapitlet.
Spinner man vidare på tankarna i den boken borde det vara ytterst tveksam samhällsnytta att investera ökad juridisk kraft i samhället till försvar av upphovsrätt. Låt de som vill använda existerande lagar som fanns innan IPRED göra det under tiden som samhället omvandlas, gå inte upphovsrättslobbyn till mötes när de vill cementera fast ett gammalt ineffektivt kompensationssystem med ytterligare lagar. Själv skaffar jag musik/film via de vanliga mer eller mindre krångliga lagliga kanalerna eller använder tjänster som Spotify, men risken är att de som vant sig vid "gratis" musik nu bara väljer att bli mer anonyma så att nya lagar sätts ur spel. Ju större efterfrågan på anonymitet desto lägre kostnad och mindre krångel kommer det sannolikt att bli med sådana tjänster/metoder.
Ska man som nästa steg i "striden" införa groteska lagar för att hindra anonymitet i samhället kommer vi in på integritetsfrågorna igen och där finns länken mellan ditt integritetsinlägg och upphovsrätt... Det är inte proportionerligt, samhällsekonmiskt eller demokratiskt försvarbart att förbjuda anonymitet om motivationen är att försvara något så tveksamt som juridiskt konstruerade tankemonopol. Sätt dig in i tankarna kring negativa effekter av intellektuella monopol. Vi är nog många som skulle vilja höra en reaktion om detta från dig som är både politiskt och juridiskt bevandrad.
Du verkar tänka att det väsentliga i integritet är att känna sig trygg, och det håller jag personligen med om.
Integritet är att kunna känna sig trygg i så hög utsträckning som möjligt.
Det jag inte förstår är varför total kartläggning av mitt eller adras liv skulle få mig att känna mig tryggare.
Även om vi bortser från att staten i sig (eller dess representanter) ofta missbrukar såväl sina egna regler som intentionen bakom dem (som du själv när du drev fallet mot tre kvinnor som sålde sexuella tjänster vid sidan av sin massagesalong, eftersom de så tydligen uppenbart sålde varandra som de onda kopplerskor du tydligen fann dem vara) så kommer problemet att all lagrad information riskerar att användas av andra aktörer.
Det vi lärt oss gång på gång är att stater runt om i världen inte kan hålla locket över saker och ting, ibland klarar det det i några år, ibland inte ens i en vecka, men för eller senare läcker det ut.
Så, varje källa som lagrar en bit av mitt liv, ofrivilligt dessutom, är en källa till otrygghet, större än de 0 ggr jag blivit rånad, större än de 0 ggr jag har blivit grovt misshandlad.
Dessutom, rent ideologiskt, demokrati är värd att försvaras med liv, ekonomi och allt vi har, det är något som USAs grundare faktiskt fick helt rätt, att offra frihet för temporär trygghet gör att man inte förtjänar någon av dem.
Så, vad är integritet?
Det är inte bli våldtagen av ett system tills man slutat bry sig av ren apati.
Du efterfrågar vad integritet är. Det kanske är lättast att peka på vad det inte är?
Det är inte att övervaka ett helt folk.
Det är inte att få ett helt folk att känna sig som brottslingar.
Det är inte att få gemene man att börja tvivla på samhället och framtiden.
Det är inte att som förälder återkommande oroa sig för sina barn pga rädslan av att de kommer att växa upp i ett totalitärt samhälle falskeligen draperat i demokratisk skepnad.
"Kameraövervakning i tunnelbanan, och därigenom bli filmad, upplever nog många som en kränkning av privatlivet. Men andra människor kanske därmed vågar åka tunnelbana."
Senast i morse innehöll nyhetsrapporteringen att kameraövervakningen inte fungerar så bra. För övrigt leder inte kameraövervakning generellt sett till att brott undviks utan att uppklarningsfrekvensen, på sin höjd och högst potentiellt, kan förbättras. Det finns mycket statistisk från världen mest kameraövervakade land, Storbritannien som pekar på den tveksamma nyttan med övervakningen.
"Att råka ut för ett våldsbrott är utan tvekan en oerhörd kränkning. Rädslan att råka ut för våldsbrott är också integritetskränkande. Fråga den misshandlade kvinnan som förnedrar sig för att vara till lags inför den våldsamma mannen, just för att inget ska hända just den kvällen."
Fast det där är väl ändå falsk argumentation? Om vi per automatik skall reagera på rädslor som inte alltid är befogade så kan vi lika gärna införa undantagstillstånd och chipövervakning av varje medborgare. Det är självklart att ett brottsoffer som en konsekvens av brottet kommer att lida av rädsla för brottets återupprepning. Att däremot säga att rädslan är befogad är felaktigt.
Dessutom har vi har en mediesituation där ond bråd död säljer och som trissar upp den allmänna upplevelsen av brott som ett reellt hot trots att de som drabbas är en minoritet. Att det finns en rädsla betyder som redan sagt inte att den är befogad.
Vi har dessutom ett rättssystem, som du själv skrivit om, som går på knäna. Nedlagda utredningar, resursbrist och bland polisen en organisation som i många fall mer minner om kaos än struktur borde väl i rimlighetens namn högprioriteras framför övervakning? Jag menar, kan vi inte ens hantera nuvarande brottslighet så varför ens bemöda sig om att lagföra ännu flera? Därmed inte sagt att vi ska strunta i brottsligheten men man måste väl ändå kunna applicera rationellt tänkande även på ett område som rättssystemet? Inte minst mot bakgrund av att de lösningar som presenteras med all önskvärd tydlighet går mot ett samhälle som jag frågar mig om vi ens vill ha.
I exemplet du tar upp, som sker inom hemmets fyra väggar så antar jag att du då vill peka på att övervakning även där är en väg att gå? In med kameran ovanför dumburken, spisen, muggen och sovrummet? Relationsrelaterad misshandel kommer man aldrig till rätta med så länge den misshandlade inte själv kan/har möjlighet att lämna sin plågoande...vilket jag är övertygad om att du är bekant med.
Hej Thomas,
Genialt detta med en blogg, har du kommit på det själv eller SAPs PR-byrå. Om det senare gäller är det helt OK? Det skulle det inte varit det om det hade varit gräsrötter mot FRA (http://www.dn.se/nyheter/politik/grasrotter-effektiv-pr-1.810458)
Integritet är hur svårt som helst att definiera men som Benjamin Franklin uttrykte sig:
"People that are willing to give up freedom for the sake of short term security, deserve neither freedom nor security"
Detta visar vikten av frihet och integritet är ett fundament för frihet.
Den väg som vi slagit in på nu leder till ett obehagligt, slutet samhälle där grundsynen till medmänniskor är misstroende.
Jag har numera inte ens svårt att tänka mig tanken att vi i en framtid RFID-chippar nyfödda. (http://sv.wikipedia.org/wiki/RFID) Detta är naturligtvis helt främmande för en sunt tänkandde människa, men vi går på den vägen.
I ett sådan samhälle kommer det naturligtvis inte varfa svårt att lokalisera chippet, men du kommer inte kunna fungera i det sammhället. Bussbiljetten ligger på kontot som kopplas till chipet, när du går går till myndigheter öppnas inte vändkorset för personer utan chip etc. listan av tillämpningar är oändlig.
Thomas! blir inte du skrämd av tanken och att dina väljare redan ser den som en möjlig framtid, hur obehaglig den än må vara...
En stilla undran bara. vad jag förstår finns det inga undersökningar som stödjer din antydan att antalet våldsbrott minskar om man har fler kameror på stan. En aningen större del av våldsbrotten klaras upp i efterhand tack vara kameror och det är ju bra. Men skadan för den misshandlade personen har ändå redan skett.
man får börja från början som på alla föräldramöten nuförtiden: skapa en gemensam värdegrund
när nätet kan fungera som normbärare och diskussionsforum på det här sättet är det optimalt
fredagsmys äger
Bodström; som advokat borde integritetsdebatten inte vara främmande för dig.Tvärtom borde du vara dess främste försvarare.
Ändå har du stått på barriärerna som anförare för etableringen av det yttersta kontrollsamhället. Ett samhälle som skulle var som en våt dröm för Stasi, Gestap eller GRU. Hur hamnade du så fel?
Hur kom du på idén att låta myndigheter bugga i förebyggande syfte utan brottsmisstankar. Hur kom du på att låta myndigheter lagra all data- och telefontrafik? Hur kom du på idén med FRA?
När du en gång utnämndes till Justitieminister så jublade jag. "Äntligen en advokat, äntligen kommer rättssäkerhets- och integritetsfrågor att lyftas upp", så tänkte jag. Men jag var naiv. Inte någon minister har, på samma sätt som du Bodström, verkat för att avskaffa rättssamhället till förmån för kontrollsamhället.
Det finns ingen undersökning som styrkar hans påstående angående övervakningskameror på samma sätt som det inte finns undersökningar som visar att drogförbudet minskar droganvändningen. Båda är påhitt och endast till syfte för att utnyttja folks okunskap.
Problemet med dagens sverige är just integritet och kränkandet av denna. Bodström sitt inte och ljug, du vet detta lika väl som oss.
Detta problem leder oss inte bara till FRA liknande lagar acta osv, utan även till varför staten skall bestämma över en vuxen individ om han vill använda en mindre farlig drog än alkohol på lördagar.
Logik samt rationella banor för dessa kränkningar går inte att hitta, just därför alla ursäkter till det är helt idiotiska.
IPRED kommer göra 90% av svenska ungdomen till kriminella på samma sätt som cannabisförbudet håller helt vanliga arbetande medborgare stämplade som kriminella trots att de gör logiskt och rationellt sätt ett bättre val än någon av våra politiker.
Skicka en kommentar
Välkommen att lämna en kommentar på min blogg. Kommentarerna modereras, tänk på att hålla god ton och vara saklig. Anonyma kommentarer publiceras ej och du är själv ansvarig för innehållet i kommentaren.