Det är lätt att trycka på fel knapp när man sitter och voterar i riksdagen, det tycker nog alla ledamöter. Själv vill jag inte veta om, och i så fall i vilka förslag, jag har röstat med borgarna. Men igår var alla på helspänn. Då gällde det frågan om könsneutrala äktenskap och då ville varken kd-politikerna (och en del moderater) eller vi andra trycka fel.
Det är märkligt vilken laddning det blir när det handlar om frågor som rör homosexuella. Det är märkligt, eftersom det bara handlar om att de ska få samma rättigheter som vi andra - aldrig att de skulle få några särskilda förmåner.
Av alla de kontroversiella förslag som jag var med och tog fram i förra regeringen var det bara ett som skapade riktig ilska internt. Det gällde inte buggning eller lagen om nedladdning, som man skulle kunna tro. Nej, det handlade om homosexuellas rätt att få prövas som adoptivförälder. Visst hade vi olika åsikter i många frågor, men det är den enda gången som jag har blivit riktigt utskälld av en kollega i regeringen.
För mig var frågan enkel. Tidigare fick en mamma adoptera ett barn. För mig var det obegripligt varför två mammor skulle vara sämre än en mamma. Eventuella fördomar skulle ju knappast finnas hos de små barn som adopterades från andra länder. Ändå var det den i särklass hetaste frågan på vår kongress 2001.
Att vi än idag fortfarande har ett parti, och som dessutom sitter i den svenska regeringen, som vill diskriminera homosexuella är en skandal. Men det som är riktigt, riktigt illa - det som gör att man faktiskt kan skämmas över att vara svensk - är att det varje år misshandlas och i vissa fall till och med mördas människor i vårt land på grund av deras sexuella läggning.
Så länge det sker känns många andra frågor ganska futtiga.
Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Bodström, Politik, Samhälle.
Pingat på intressant.
torsdagen den 2:e april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra där Thomas. Könsneutrala äktenskap och homosexuellas rätt att adoptera är viktiga frågor och borde svaren vara självklara.
SvaraRaderaMärkligt dock att det var just dessa frågor som skapade intern ilska, som du skriver. Vid sidan av dessa synnerligen humana lagförslag - som du medverkat till - har du ju också medverkat till högst inhumana lagförslag vars enda syfte är att på ett oproportionerligt sätt kränka den personliga integriteten. Rimligen borde dessa sistnämna lagar ha väckt den interna vreden. Men så var tydligen inte fallet. Vad säger det oss om politiker?
Snart är det val till EU Parlamentet.
Synd bara att inte fler insåg storheten i KDs(!) förslag. Som innebar både religionsfrihet, separation mellan stat och kyrka och könsneutrala äktenskap.
SvaraRaderaJa, det var verkligen en stor dag i går. Det känns fantastiskt att lagstiftningen äntligen är lika för alla människor nu men det är egentligen helt sjukt att det tagit så lång tid.
SvaraRaderaSå sent som på 1970-talet avskaffades homosexualitet som sjukdomsbegrepp. Utvecklingen går sakta men säkert framåt. Lagstiftningen är otroligt viktig för vilka normer som råder och helt säkert kommer våra barn när de är vuxna fråga oss hur man tänkte INNAN lagen om könsneutrala äktenskap klubbades igenom.
Det värsta är ändå, precis som du skriver, att människor faktiskt misshandlas och mördas enbart på grund av vem de älskar. En mycket bra bok om det här är No tears for queers av Johan Hilton. Den som läser den kanske lättare inser att Pride inte handlar om några jobbiga människor som slänger sin sexualitet i ansiktet på det etablerade samhället utan om rätten att vara den man är. En fråga om mänskliga rättigheter, helt enkelt.
Thomas,
SvaraRaderaKönsneutrala äktenskap är en självklarhet. Ett barn har rätt till sina föräldrars villkorslösa kärlek oavsett om föräldern är ensam, homosexuell eller hetrosexuell. Kort sagt så är jag övertygad om att kärleken i sig själv är könsneutral, lika vacker var den än slår rot.
När det gäller teknik så är det inte ovanligt med "skit" framför tangentbordet så det gäller väl även för voteringsknapparna.
Allt gott till Dig!
Naturligtvis är denna fråga viktig. Jag tycker att den är lika viktig som rätten till privatliv; båda rör mänskliga rättigheter.
SvaraRadera