torsdagen den 14:e maj 2009

Journalister

Jessica skriver att jag inte verkar gilla journalister.
Det är fel. Många av mina kompisar jobbar inom media och jag tycker att de gör ett väldigt bra arbete. Dessutom är det ett yrke som på många sätt påminner om advokatens situation. I Sverige finns det också en respekt för privatlivet hos journalister som definitivt inte finns i andra länder (för det mesta i alla fall).

Jag är också trött på många politikers gnäll på journalister. Hur många politiker har inte haft nytta av just media för att föra ut sitt budskap?

Däremot tycker jag det är konstigt att alla springer på samma boll när det händer något. Varför granskar man inte varandra mera? Det borde ju vara drömmen att hitta fel hos konkurrentens scoop. När jag blir intervjuad så utgår ibland journalisten från att det som står i en annan tidning automatiskt är sant.

Att jag raljerar över journalister i mina böcker är inte så konstigt. Det gör jag med alla yrkesgrupper - inte minst politiker och advokater. För hur kul vore det att läsa om personer som gör allt rätt?

Skriv gärna vad ni själva tycker om journalister.

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

Pingat på intressant.

Upplagd av Thomas Bodström kl. 10:06
Etiketter:

6 kommentarer:

  1. Jag tycker att det är kul att du raljerar över journalister och tycker det är mycket intressant att få höra inifrån om era åsikter om oss =)

    Jag jobbar som kommunbevakare på den lilla lokaltidningen och tror och hoppas att jag har ett rätt gott förhållande till våra lokalpolitiker, vilket leder till att jag lättare kan ställa de tuffa frågorna. Jag kan ta upp tips från konkurrenternas rapportering men vill alltid hitta en egen vinkel och få fram annan och ny information. För läsarnas och min egen yrkesstolthets skull.

    Som sagt, det finns många sorters journalister. Jag blir själv trött på oss som yrkesgrupp ibland... =)
    SvaraRadera
  2. Thomas

    Det finns journalister och så finns det journalister. Dom flesta journalister är intelligenta, noggranna och ofta pålästa. Dessa tycker jag väldigt bra om och likt dig har jag flera i umgänget. Men, sedan finns det en annan kategori. Slarviga och ibland undrar jag om dom inte heller ville göra något annat. Oegangerade och ibland inte villiga att lyssna.

    Precis som politiker finns nyanser inom grupppen och det är alltid de som väldigt ofta har dåliga dagar som formar den gängse bilden.

    Ett snällt uttryck kan vara att de inte alltid har toppat dagsformen optimalt.

    mvh

    Johan
    SvaraRadera
  3. http://csaar.wordpress.com/2009/05/08/platon-i-censur/
    SvaraRadera
  4. Det här är ju ett lysande exempel på när bloggandet fyller sin funktion! En etablerad politiker kan, i lugn och ro, debattera med en journalist som kan vara anonym och därmed lite mer frispråkig.

    Genom bloggarna så blir nu journalisterna för första gången granskade och även om det finns bloggare som är mer än lovligt korkade, så tror jag ändå att detta är en vitamininjektion för demokratin.

    Synd bara att inga journalister tar sig för att kommentera bloggarna. (Inte min i alla fall *snyft*) Det hade ju varit ljuvligt med en dialog mellan mig med inifrånperspektiv (rättsväsendet) och den journalist som skrivit en artikel som jag har funderingar kring.
    SvaraRadera
  5. Mitt problem med journalistiken som generellt fenomen är väl endast att det finns en tendens inom journalistkåren att uppfatta den egna verksamheten som demokratins vita riddarvakt. Det stämmer knappast: journalister skall ju sälja tidningar och tidskrifter, vilket innebär att också de har personliga intressen i sin verksamhet, precis på samma sätt som övriga näringslivet och politikerna. Journalistik är viktig, i synnerhet i ett land som Sverige, där folksuveränitetsprincipen istället för maktdelningsläran gäller, men lite mera ödmjukhet från journalistkåren som sådan skulle vara bra. Jag uppfattar din kommentar som gående i samma riktning: det finns en alltför stor respekt mellan journalister - kritisk journalistik om journalistik skulle fylla en mycket viktig funktion.

    Märk väl att jag inte avser att angripa någon enskild journalist, utan endast kårens framtoning som sådan. Det är dock tillräckligt många individuella journalister som anser att allt de skriver per automatik utgör ett offentligt intresse för att kåren skall vara i behov av självrannsakan.
    SvaraRadera
  6. Sett lite utifrån är det rätt svårt att uppfatta någon större skillnad mellan politiker och journalister. Dom är båda komponenter i det moderna maktamalgamet och varken särskilt informativa eller trovärdiga.
    SvaraRadera

Välkommen att lämna en kommentar på min blogg. Kommentarerna modereras, tänk på att hålla god ton och vara saklig. Anonyma kommentarer publiceras ej och du är själv ansvarig för innehållet i kommentaren.

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Facebook

Thomas Bodström on Facebook

Knuff.se