Utdrag ur Rymmaren

Gerd lutade sig tillbaka i katapultstolen. Det var det namn som journalisterna hade givit justitieministerns arbetsstol efter att fyra justitieministrar fått avgå under förödmjukande former. Själv var Gerd evinnerligt trött på att få kommentera det i intervjuer.

Hon såg hur det lyste i ögonen på de journalister som hoppades att hon skulle trilla dit på någon tabbe. Hon hade lovat sig själv att aldrig ge dem det nöjet. Tyvärr hade hon inte kunnat hålla sitt löfte. I två veckors tid hade svenska folket skickat insändare om hur hon skämt ut – inte bara sig själv – utan hela regeringen, ja, egentligen hela Sverige. Som så ofta när ministrar gör bort sig rörde det inte deras arbete. Nej, den här gången handlade det om att Gerd inte hade kunnat en enda sång ordentligt när hon var med i Allsång på Skansen.

Det skulle egentligen inte ha kunnat hända, eftersom alla får etthäfte med sångtexter. Men i villervallan minuterna före sändning fick Gerd ge bort sitt häfte till en liten flicka som satt snett framför och som hade börjat gråta. När Gerd bad om ett nytt häfte var de redan slut. Sedan var det för sent. Det hade inneburit att hon varken kunde sjunga med i: Bellmans”Så lunka vi så småningom”, Lundells ”Öppna landskap” ellerTaubes ”Fritiof och Carmencita”.

Den sista hade dessutom så många verser att Gerd trodde attden aldrig skulle ta slut.Producenten upptäckte att Gerd inte kunde några texter och atthon hade stora problem att följa med. Tyvärr hade han utnyttjat det, vilket innebar att Gerd var med mer i bild än någon annan inbjuden gäst någonsin. Gerd hade aldrig fått den tiden i TV när hon hade presenterat något av sina lagförslag. Efter att ha genomlidit de tre sångerna och sett hur den röda lampan lyste på den kamera som var riktad mot henne, begick Gerd sitt riktigt stora misstag.

Hon hade försökt övertala flickan att ge tillbaka häftet, och på grund av den höga ljudnivån hade hon tagit tag i häftet för att visa vad hon ville. De foton som tagits av uppmärksamma kvällstidningsfotografer gav en helt felaktigbild. Det såg ut som om Gerd hade försökt rycka häftet ur händerna på flickan. Det var också vad journalisterna lyckades få denlilla flickan att säga efter programmet. Flickans morfar, som inte hade märkt något under programmet, var också upprörd. Typiskt politiker, hade han sagt, och det var också rubriken över bilden där både flickan och Gerd höll i häftet. Den prydde båda kvällstidningarnas förstasidor.

I artiklar och insändare hade hon fått läsa vilken skandal det varatt hon inte kunde våra mest folkkära skalders visor. Det visade hur långt ifrån verkligheten politiker lever. Dessutom hade hon fått massor av kritik för att det såg ut som om hon med våld hade tilltvingat sig häftet av den lilla flickan. Just som Gerd satt och bläddrade i de senaste pressklippen kom Petra in i rummet.”Det blåser över”, sa hon. ”Snart kommer folk bara tycka attdet var en rolig grej.”

Petra hade en känsla av att det var sig själv hon försökte övertyga, kanske för att det hade varit hennes idé att Gerd skulle vara med. Hon hade aldrig trott att det gick att göra bort sig i Allsång på Skansen, men där hade hon alltså misstagit sig.

Pingat på intressant.