Vem ska få avlyssna vem

Idag hade Ekot en nyhet om att Marita Ulvskog hade sagt något till socialdemokraternas gruppledare i Europaparlamentet, Martin Schults. Jag ska inte gå in närmare på samtalet, men kan konstatera att hon försvaras av Svenska dagbladets ledarblogg. Det tillhör knappast vanligheten.

Nej, det intressanta är hur uppgifterna har kommit fram. Enligt Sveriges radios hemsida har det varit ett samtal i en paus i en presskonferens. Av vad man kan förstå har journalisten inte deltagit i samtalet och det har dessutom spelats in i hemlighet. Eftersom övriga omständigheter är okända för mig vill jag vara försiktig i min bedömning, men vill ändå understryka att det kan vara fråga om olaglig buggning. Under alla omständigheter så handlar det om att avlyssna någon utan dennes vetskap i ett samtal som man inte själv deltar i.

Oavsett om det är ett brott begånget eller inte så väcker det en del frågor. När vi genomförde lagen om buggning kom det mycket kritik från en del journalister. Då rörde det sig om att polis- och åklagare ska få använda sig av laglig buggning, efter tillstånd från domstol och där den avlyssnade hade rätt till ett enskilt ombud. Framför allt gällde det bara när någon är misstänkt för att ha begått ett mycket allvarligt brott. Kritiken gick ut på att det kränkte intergriteten för den narkotikalangare eller sexualförbrytare att bli avlyssnad i hemlighet, varför vi med hänsyn till dem inte borde genomföra lagen.

Här är det alltså fråga om att spela in ett samtal i hemlighet av en person som inte är misstänkt för ett brott, och sedan spela upp det i radio ett halvår efter inspelningen.

Kan någon förklara för mig hur samma nyhetsprogram som har hållit fanan så högt när det gäller integriteten - till och med när det gäller att skydda Sveriges farligaste brottslingar - kan själva ägna sig åt att avlyssna människor i hemlighet, som inte ens är misstänkt för ett brott över huvud taget.


Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Bodström, Politik, Samhälle.

Pingat på intressant.