Eftersom mina två yngsta barn är i Italien med min fru trodde jag att det fanns ett par farsdags-presenter gömda någonstans när jag vaknade i morse. Det gjorde det inte. När jag påminde dem idag i telefon, fick jag till svar att man inte firar farsdag i Italien.
Jag hade i och för sig förberett mig redan igår genom att köpa tolv strumpor och nio kalsonger. Det är ju inte så roligt att köpa presenter till sig själv, men hellre det än att bli helt lottlös. (Med två tonårssöner ingår det också i strategin att köpa så mycket strumpor och kalsonger att inte alla får plats i deras garderober när de har snott dem från tvätten). Jag hade inte heller väntat mig alltför mycket från dem efter att ha fört det på tal under gårdagen. Då sa nämligen min 14-åriga son att som farsdags-present, kunde han tänka sig att se matchen Djurgården- Assyriska med mig på TV, i stället för med sina kompisar. Det var nästan så jag blev rörd över en sådan uppoffring.
Men kan ni tänka er;just i skrivande stund så står faktiskt grabbarna och lagar farsdagsmiddag i köket på eget initiativ.
Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Bodström, Politik, Samhälle.
Pingat på intressant.
söndag 8 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Talar helt för mig själv...
Men jag misstänker att den yngre generationens utbrott av omtänksamhet emellanåt är en överlevnadsstrategi. För att man helt enkelt inte ska slå ihjäl dom.
haha UNDERBART!!! :D
Du verkar vara lite ur sync. Själv passade jag ett år på att åka till Finland i sällskap med min lilla dotter (då 4 år) just när de firade Mors Dag - så då blev jag lite firad av bara farten. Sen när vi kom hem, ja då blev det Mors Dag i Sverige också. Så då måste jag ju bli firad en gång till.
Skicka en kommentar
Välkommen att lämna en kommentar på min blogg. Kommentarerna modereras, tänk på att hålla god ton och vara saklig. Anonyma kommentarer publiceras ej och du är själv ansvarig för innehållet i kommentaren.