fotboll och gud

Mitt engagemang som kyrkopolitiker har ju rönt ett visst intresse, och därför tänkte jag berätta om min första aktivitet, som ägde rum nu i kväll.

Klockan sex cyklade jag upp till Boo församling. Det första jag gjorde där var att dricka en starköl. Det var nämligen fotbollspub och vi var kanske en femton stycken som hade träffats där.

Vi diskuterade bland annat fotboll och gud. Där fanns också Lars, som är präst i Åtvidaberg, och som sitter i klubbens styrelse. Vi hade intressanta diskussioner med dem andra. Är det till exempel rätt att be till gud att det egna laget ska vinna? För egen del skäms jag alltid lite när jag gör det. Hur mycket jag än gillar fotboll tycker jag att det är lite futtigt. Varför skulle gud gilla just mitt lag? Jag erkände att jag bad lite grann i söndags, men då hade jag en egen variant. När matchen spelades visste jag att jag var inbjuden till stor fest samma kväll om AIK skulle vinna. Då skulle jag också få ta med min fotbollstokiga 14-åring. Eftersom jag visste att det skulle bli en av hans livs höjdpunkter, att få träffa spelare och tränare samma kväll som de hade vunnit Allsvenskan, tyckte jag det kvalificerade sig för att ta lite hjälp från ovan för det.

Efter en och en halv timme lämnade jag Boo församling med ett positivt intryck med mig. Eftersom Helén just har åkt till Italien med de två yngsta barnen (första halvlek) gick jag ut och åt middag på en italiensk restaurang med de två äldsta barnen (andra halvlek). Vi pratade också fotboll, men utan att blanda in gud.

Nu efteråt varken tror jag eller hoppas jag att gud la sig i matchen. Hur roligt det ändå var för min son, finns det onekligen betydligt viktigare saker att prioritera. Vad tycker ni själva? Är det okay att be till att gud att det egna laget ska vinna?





Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Bodström, Politik, Samhälle.

Pingat på intressant.