tjugo år sedan

För drygt tjugor år sedan hade jag just skrivit klart min studentuppsats. Jag hade plötsligt ett par veckor ledigt innan den sista kursen på juristlinjen, skatterätten, skulle börja. Jag stack då ut och tågluffade. Efter att ha varit lite varstans i Europa kom jag till VästBerlin, där jag fick bo hos ett par tyska kompisar.

Likt många andra begav jag mig iväg till Checkpoint Charlie, gränsövergången mellan öst och väst. Jag hade varit där förut, men den här gången hade jag bestämt mig för att göra något andra hade gjort före mig: skriva mitt namn på muren. Visst hade det hänt saker i öst. Polen var fritt från kommunismen, men här stod fortfarande bestämda unga vakter på post. Muren stod där fast och stadig och olycksbådande, ett monument för människans galenskap. Tankarna for till bröderna Lejonhjärta.

Jag smög mig iväg längs sidan tills jag kom utom synhåll för någon vakt. Snabbt tog jag fram min färgpenna, skrev mitt namn och datum, och gick fort därifrån. Några dagar senare var jag hemma i Sverige och fick min livs chock när jag såg på TV. Bilderna var från Berlin och det var fullt av folk som stod uppe på muren och högg den i bitar. Samma mur som hade bevakats av beväpnade vakter, den gräns där så många människor hade mist livet när de ville fly. Den mur där jag hade vågat skriva mitt namn....

Det är vid minnet av sådana stunder som man inser vad fort det kan gå när frihetens krafter släpps lös.





Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Bodström, Politik, Samhälle.

Pingat på intressant.