Carl Bildt verkar missnöjd över Riksdagens beslut igår att erkänna att det var ett folkmord som begicks mot armenier 1915.
Bildt "beklagar starkt" Riksdagens beslut i Dagens Nyheter. Att Bildt är missnöjd över beslutet är uppenbart. Men Bildt har ingen möjlighet att vidta några konsekvenser mot Riksdagen. Om däremot Riksdagen är missnöjd över Bildt så kan den sparka honom när som helst genom ett misstroendevotum enligt RF 12 kap 4 §. Det räcker med enkel majoritet - till exempel samma majoritet som gick emot honom igår.
Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Bodström, Politik, Samhälle.
Pingat på intressant.
fredagen den 12:e mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Och vad har det med någonting att göra? Du gör en väldigt väldigt svag poäng av att Bildt är ansvarig inför riksdagen. Tror du inte han har koll på det själv? Vad är du ute efter att säga?
SvaraRaderaHände det aldrig när du var minister att röstutfallet blev annorlunda än du önskat? Och tänkte du då på att du var ansvarig inför samma församling som röstade mot dina ideal?
Jag har aldrig varit ett fan av din Expressenaktiga argumentation på den här bloggen, men detta var ett lågvattenmärke.
Var beslutet så klokt. Vi har så lätt för att kritisera grannen men ser inte vad vi själva ställer till med. Baltutlämningen, vapenexporten osv. Vi kastar sten när vi sitter i glashus.
SvaraRadera"Vi anser att riksdagen borde tillkännage för regeringen som sin mening att Sverige ska erkänna folkmordet 1915."
SvaraRaderaDet är vad Riksdagen beslutade och istället borde det beslutats:
”Riksdagen beslutar att erkänna folkmordet 1915.”
Enligt grundlagen ska riksdagen stifta lagar. Om majoriteten anser att massakrerna 1915 var ett folkmord, så bör det och ingenting annat vara Sveriges utrikespolitiska linje.
Enligt konstitutionen äger regeringen utrikespolitiken. Så formellt har Carl Bildt rätten på sin sida.
Det betyder att det är ett misstroendevotum som måste läggas mot regeringen då det är statsministern som utser sin regering.
Även om jag sypatiserar med beslutet skall rätt vara rätt.
Hej Tomas!
SvaraRaderaIntressant observation...
Vad jag inte förstår är att alla, inkl. media, verkar ha gått miste som en viktig punkt: det är Turkiet och Bildt som "politiserar historien" inte riksdagen. Frågan kom upp 2000, 2001, och 2008 och politikerna och riksdagen avstod med hänvisning till att man inte visste tillräckligt för att fatta beslut i frågan. Nu hade man tydligen ett sådant underlag att man kunde förlita sig på det presenterade forskningsunderlaget och äntligen var man nöjd och sa bekräftade det forskarna säger.
Därmed är det väl Bildt, genom vägrandet att erkänna forskningsunderlaget, som "politiserar historien" när han avfärdar ett bekräftelse av forskningsunderlaget. Har jag fel?!
Det ironiska är att om Turkiet inte hade ställt till denna cirkus och låtit det gå förbi utan kommentar så hade erkännandet varit en notis i tidningarna om ens det. Var fanns den mediala uppvaktningen 2000, 2001, och 2008 då frågan diskuterade i riksdagen? Den verkar ha blåst över deras huvuden och nu togs de på sängen. Tack vare Turkiets reaktion vet hela världen att Sveriges riksdag har erkänt folkmordet 1915.
En notis bara...
Det här var ju spännande.
SvaraRaderaFör misstroendeförklaring gäller att den ska godkännas av mer än hälften av riksdagens ledamöter. Det räcker inte med enkel majoritet.
12 kap 4 § RF
Så de 131 ledamöterna som stod bakom erkännandet kan inte fälla någon minister. För det krävs det 175 röster minst.
Sen har vi ju ett intressant gränsfall här. I vanliga fall brukar ju Thomas säga att det är förbjudet för riksdagsmän att uttala sig i ett enskilt ärende. Men det gäller tydligen inte i det här fallet. Ett eventuellt folkmord 1915 är ju inte bara preskriberat, utan kan väl inte ens sägas vara ett brott i formell mening eftersom folkmordsbrottet uppfanns senare.
Men jag kan ändå inte tycka att det är någon större skillnad att peka ut någon som ansvarig för ett preskriberad folkmord, än det är att peka ut någon som ansvarig för t.ex. preskriberad styckning av prostituerad kvinna.
För övrigt så gäller inte preskription för folkmord som begåtts efter 1 juli 1985, så sådana här uttalanden får man ransonera med en aning striktare i fortsättningen.
Åtminstone om man vill kunna använda just den paragrafen i RF som försvar för att inte uttala sig i brännheta brottmål.
Det låter ju lite som Carl är en konflikt undvikare i det här fallet.
SvaraRaderaAlla länder har sina svarta fläckar, även Sverige, se bara hur snappahnarna (skåningarna) blev behandlade under de Dansk - Svenska krigen..
Johan, du har fel.
SvaraRaderaFN:s folkmordskonvention har av just detta skäl förstärkts med FN:s konvention om icke-tillämpbarheten av lagstadgade begränsningar för krigsbrott och brott mot mänskligheten (Convention on the Non-Applicability of Statutory Limitations to War Crimes and Crimes Against Humanity), antagen den 26 november 1968, i kraft sedan den 11 november 1970.
Dessutom var folkmordet 1915 brott i all mening enligt 1907-års Haag-konventionen IV, Martens-klausulen, beträffande kombattanters och civilbefolkningens rättigheter under krigstid. Det var just baserad på Haag-konventionen och Geneve-konventionen som Ententen deklarerade den 24 maj 1915 att "Med avseende på detta nya brott mot mänskligheten och civilisationen, kungör de allierade regeringarna öppet till Höga Porten att de kommer att hålla samtliga medlemmar i den turkiska regeringen, såväl de som har deltagit i dessa massakrer, personligen ansvariga."
Begreppet "brott mot mänskligheten" användes därmed för första gången i ett internationellt lagligt sammanhang för att beskriva denna typ av brott. Det var även i anslutning till det som man för första gången i historien höll rättegångar för krigsförbrytelser. Anklagelserna ställdes officiellt i Sèvres-avtalet (10 augusti 1920), där artikel 228 slog fast Ententens rätt att bestraffa skyldiga turkar, medan artikel 230 fastslog Turkiets skyldighet att överlämna misstänkta personer till Ententen.
Det jag tycker är lite märkligt i den här debatten är att Bildt ska "beklaga" ett riksdagsbeslut. Han ska väl ändå gå riksdagens ärenden inte mot dom även om han tycker så privat. Var går gränsen för eget tyckande och det han tycker i sin tjänst?
SvaraRadera