Brott lönar sig ibland

Inga hål!!

I morse var jag hos tandläkaren och fick det glädjande beskedet.

Eftersom det är valår passade jag på att gå till tandhygienisten också. I normala fall brukar jag få lägga ned mycket tid och pengar på att få mina tänder lagade. Det beror antagligen på att jag under lång tid fick synda för ett brott som jag begick som mycket ung. När jag gick i andra klass skrev jag ett brev på maskin med texten: "Thomas behöver inte vara med på floursköljningen, Vanja Bodström."

Bakgrunden var att jag tyckte att den kollektiva floursköljningen i klassrummet var veckans värsta plåga, vilket föranledde min urkundsförfalskningen för trettionio år sedan. Likt många andra kriminella var jag överoptimistisk och trodde att jag hade kommit på det perfekta brottet.

Allt höll tills min fröken Britt-Marie frågade min mamma på ett kvartssamtal varför hon inte ville att jag skulle vara med på floursköljningen - och sedan rullades hela historien upp. På den tiden var barn inte med på kvartssamtalen. Jag tyckte alltid de där samtalen var jobbiga för när mamma kom hem var det allt något skit som hade kommit fram. Men det här måste varit en av de värsta utskällningarna för jag minns den än idag. Men kanske var det här som mitt intresse för brott och straff grundades. Och även om det var jobbigt att bli utskälld, så är det ett härligt minne när jag fick sitta i klassrummet med grimaserande klasskamrater med munnen full av flour under nästan ett helt år. Brott lönar sig åtminstone ibland.