Man tycker frågan borde vara enkel.
Efter förra vinterns katastrof när det gällde att utse partiledare borde det inte finnas som alternativ att ha en sluten process, där några få personer i praktiken avgör vem som ska leda ett parti med mer än 100.000 medlemmar.
Man borde helt enkelt ställa frågan: bör vi göra likadant som förra gången då det gick åt skogen?
Hur svårt kan det vara egentligen?
En hemlig sluten process tar fram det sämsta hos de som är inblandade. Det blir övertaktiskt, cyniskt och ryktesspridning. För att inte tala om alla läckor till media. Är det verkligen så man vill ha det igen?
Eftersom det nu finns så tydliga falanger hos socialdemokraterna (finns i alla partier för övrigt) så ska man väl inte låtsas om något annat heller. Men om man nu försöker överträffa varandra i slughet med att få fram sin egen kandidat, så måste man inse att den förlorande sidan bara kommer att få vänta på att ge igen. Den sida som förlorar kommer aldrig att acceptera nederlaget, eftersom man kommer att anse att det inte har gått juste till.
Om man i stället har en öppen process med olika kandidater så tror jag faktiskt att man kan hacka i sig om man förlorar när 350 ombud har avgjort det genom en demokratiskt omröstning, dvs en riktig omröstning där det finns flera kandidater att välja på (inte som den där öststatsvarianten som det var senast med en enda kandidat).
Nu blir det som om man skulle sätta sig ned och i förväg diskutera vilka som skulle vinna en fotbollsmatch i stället för att spela matchen.
Nej, framför en öppen och demokratisk process och låt bäste man eller kvinna vinna.
Det är lätt att hålla med om allt det där. Det värsta är att socialdemokratin inte riktigt har tid med det här. Själva valet går väl att klara av på något halvår, men det kommer nog att bli bittra strider och det kommer att finnas sår som ska läkas, och sen är det ju dags att forma en logisk och konsekvent politik. Och allt ska helst vara klart i april 2013. Det känns tufft.
SvaraRaderaSamtidigt som man har alla stora samhällsfrågorna kvar: vad innebär jobbtrygghet på den post-industriella arbetsmarknaden? Hur löser vi klimatfrågan? Vad är det som gör livet värt att leva egentligen och hur åstadkommer man det tillsammans?
När Ingvar Carlsson tillträdde som statsminister förklarade han vilken politik han ville driva:
- en politik som steg för steg tar Sverige ur den ekonomiska krisen,
- en politik som fördelar landets välstånd rättvist,
- en politik som främjar sysselsättningen, tryggar välfärden och skyddar miljön,
- en politik som försvarar vårt lands oberoende och som fortsatt låter förnuftets och solidaritetens stämma höras i världen.
Behöver det vara mer komplicerat än så?
Helt rätt, Bodström!
SvaraRaderaFör att vara ett demokratiskt parti, så är det väldigt lite demokrati i valet av partiledare hos Socialdemokraterna!
SvaraRaderaHåller med dig till fullo.
Men vilka är hårdhudade nog att vilja kliva in i tredje statsmakten oerhörda granskande drev efter de senaste tveksamma valen av partiledare?
Bra skrivet!!
SvaraRaderaDu borde bli partiledare för socialdemokraterna. Jag hade stort förtroende och tillit till dig redan innan, men blev än mer övertygad om din duglighet efter att ha läst "Inifrån".
SvaraRaderaEftersom du är inne på att riksdagen borde reformeras eller moderniseras har jag ett förslag på grundlagsändring i syfte att förankra demokratin hos medborgarna, öka förståelsen för politiker och sprida intresset och kunskapen kring politiskt arbete till oss medborgare:
http://csaar.wordpress.com/2009/05/16/platon-v-tag-plats-vid-demokratins-aror/
Vänligen,
Christoffer Saar