tag:blogger.com,1999:blog-6969577549982716112.post470622855606168942..comments2009-03-30T20:22:07.233+02:00Thomas Bodströmhttp://www.blogger.com/profile/17454813156056651745noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-6969577549982716112.post-10472565688622058142009-03-30T11:03:00.000+02:002009-03-30T11:03:00.000+02:00Thomas,<BR/>"Skratta gärna år oss", skriver Du. Och jag håller med, visst, men en förutsättning för det är tillit. Som vanligt kan jag bara säga vad jag tänker, vad jag tycker och Gudarna ska veta att det inte alltid är rätt. Åter till skrattet. Om jag kan lita på "min grupp", veta att vi är på väg mot samma mål, delar samma grundvärderingar och står enade när det stormar då är det lätt att ta att andra skrattar och skakar på huvudet åt ens åsikter. Men om tvivlet börjar gro, om det visar sig att målet inte är det samma (trist om jag strävar mot Huvudskär och andra helt käckt förtöjer i Sandhamn)om de jag gett förtroendet att föra min talan både agerar och uttrycker helt andra åsikter, skor sig för egen vinning skull så fort kameran slutat gå och mikrofonerna inte är påslagna, helt enkelt sviker, skrattar i mjugg bakom ryggen på de andra i gruppen. Då är man illa ute.<BR/><BR/>För visst är det så att en av de stora rädslorna är att bli "utskrattad" (om man nu inte deltar i något "piffigt" lekprogram på TV) av den egna gruppen. Att känna att det inte spelar någon roll, "de gör ändå som de vill", tilliten är bruten och likgiltigheten tar över och det tror jag är farligt.<BR/><BR/>Vi behövernu mer än någonsin kunna känna tillit och förtroende för de vi valt att föra vår talan, att de inte missbrukar sin makt. Då kan vi också klara att bli "skrattade" åt.<BR/><BR/>Du får trösta Dig med att en förkylning sällan stannar för evigt, Du kommer att kunna, om inte gapskratta så i alla fall skratta gott åt "hur ynkepynkig" Du var när snuvan rann, halsen brände och locken låg som tegelpannor i hörselgången och sprängde, det tar bara lite tid!<BR/><BR/>Allt gott till Dig!plupphttp://www.blogger.com/profile/00086024646611803874noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6969577549982716112.post-49299706737896094862009-03-29T20:48:00.000+02:002009-03-29T20:48:00.000+02:00Jag kan trösta dig med att jag varit förkyld i tre veckor nu. Först var det illa, sen blev det värre, därefter blev det mindre värre, men alltjämt illa. Kanske inte så mycket tröst trots allt, men du överlever antagligen. Själv hade jag hellre fött barn... ;-)seastonehttp://seastone.wordpress.com/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6969577549982716112.post-67083515722875241392009-03-29T19:02:00.000+02:002009-03-29T19:02:00.000+02:00Krya på dig :DLappalainenhttp://www.blogger.com/profile/15905910161963937052noreply@blogger.com