Äntligen en Tomas som vann nobelpriset. Alltid något. Närmare än att ha samma förnamn kommer jag aldrig att komma.

Liksom alla andra blev jag glad när jag hörde vem som vann. Alla gillar Tomas Tranströmer. Det hördes när nyheten presenterades.

Det är bara en tanke som jag inte riktigt kan vifta bort. Om nu Tranströmer är bäst i världen så är det väl märkligt att han inte är med i Svenska Akademin, där Sveriges främsta författare är representerade. Hur kan man vara bäst i världen, men inte platsa på top 18 i Sverige? Det är ungefär som när Henke Larsson blev vald till Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna samtidigt som han satt på bänken i sitt klubblag Barcelona.

Jag försöker slå bort tanken, men den gnager sig fast ändå.