Bodstromsamhallet.se

Politisk samtidshistoria anno 2011

Funderingar över påskhelgen

Åkte ut till landstället över Påskhelgen. Vilka härliga dagar vi hade. Solsken, första knopparna och i det stora hela väldigt mysiga dagar. Har ni tänkt på hur fint det är när landskapet börjar skifta färg. Färg signaler att livet på väg tillbaka.  Naturens välkomstvals inför sommaren börjar.

En annan tanke som slog mig i bilen på väg upp, är hur beroende vi är av teknik. Vad händer om bilen stannar mitt på landsvägen? Då förväntar jag mig att mobiltelefonen fungerar. Att den har tillräckligt med batteri men även täckning för att ringa efter bärgare eller mekaniker. Har vi täckning här ute, är det 4G eller 5G? Behövs nog inte 5G för att ringa ett vanligt samtal, kom jag på och lugnade ner mig. Visst skulle man klara av att byta ett däck själv på egen hand om det gällde. Men mer? Tänk om det är något fel på elektroniken. Som tur så gick bilfärd upp till stugan utan några missöden.

Väl framme, så tog man en promenad. Vilket privilegium att få vara ute i naturen igen. Lång bort från stad och puls. Mekanik och metall. Så underbart. Det är då man laddar upp batterierna. Att man inte är det oftare. Ska ta vara på sådana stunder oftare.

Väl hemma i stugan, så följde man nyhetsuppdateringen. Alla bilbränder och våld mot blåljuspersonal. Så hemskt. I mitt Sverige. Men det är ett annat blogginlägg. Kunde följa nyhetsflödet tack vare att man har obegränsad surf, de flesta mobilabonnemang har detta numera. Där har vi tekniken igen. Surfa fritt. Nästan som en demokratisk rättighet. Tack vara den, fri surf så klarar man sig hela vistelsen, behöver inte oroa sig att datan tar slut. Även när man streamar senaste Beck filmen. Vad skulle man göra utan sin mobilabonnemang? Ryslig tanke.

Måste erkänna, satt nog resten av kvällen och följde spänt nyhetsuppdateringarna. Tack vare tekniken. Tack var mitt mobilabonnemang.

Avreglering av bilbesiktningen

Nu så här 10 år efter avregleringen av bilbesiktningen så har Riksrevisionen undersökt hur det gått. Flera medier har skrivit om rapporten, bland annat Teknikens värld, Timbro samt DN.

Historiskt och ideologiskt så är vi Socialdemokrater emot avregleringar. Vi vill att staten eller kommunen skall sköta verksamheter, som också skulle kunna drivas av det privata. Vi anser helt enkelt att de ekonomiska motiv som finns för att driva en verksamhet på ett bra och effektivt sätt, kan även dunkla den ärligaste av avsikterna. Därför finns fortfarande vissa monopol kvar i Sverige, det mest kända är alkoholmonopolet med Systembolaget.

När det kommer till bilar och bilbesiktningen så utlovades lägre priser och bättre tillgänglighet. Det blev inte så. Priserna har gått upp och det har heller inte blivit fler aktörer på marknaden. Jag har själv bil som många andra. I vårt avlånga land behövs bilen, minns kampanjen “Utan bilen stannar Sverige”. Med en äldre bilpark så behövs en väl fungerande bilbesiktning så det är billigt och enkelt att besikta bilen. Nu har det inte riktigt blivit så och kanske är det dags att tillsätta en ny utredning för att förstå och komma till rätta.

Boksigneringar och Bildt

Det är signeringstider för de flesta författare just nu. Igår Nacka och Sollentuna, där det gick riktigt bra. Idag var det Akademibokhandeln i Stockholm och då gick det sämre. Just som jag satt där och längtade att signeringstimmen skulle ta slut kom Carl Bildt fram och hälsade artigt. Men han ville inte köpa någon bok, trots att jag trugade. Och då har jag ändå skrivit om honom i boken. Det kan jag ju inte säga till alla som kommer fram i bokhandeln. Men vid närmare eftertanke borde Bildt ha fått rabatt. Vad skulle den här boken vara värd om inte alla människor varit med?

Jag är för kort

Var på hälsokoll idag.
Till min stora förvåning verkar jag vara sjukt frisk, som mina barn skulle ha uttryckt det. Eller så skulle de sagt att kroppen såg fett bra ut.
Senast jag gjorde en hälsokoll var för tre år sedan, så det var intressant att jämföra om det har blivit någon skillnad nu när jag inte längre är med i politiken.
Till skillnad mot 2008 har jag nu ett helt normalt blodtryck. Det är ett dåligt betyg för att hålla på med politik – eller till mig som politiker.
Men den märkligaste förändringen är att jag har vuxit en centimeter, alltså från att jag var 46 år till jag är 49 år. Kanske beror det på att jag inte nu behöver huka mig för all kritik som man får som politiker. Nu är det i stället jag som sitter och kritiserar i domstolar, på debattsidor eller när jag håller föredrag. Då är det naturligt att man sträcker på sig lite.
Den enda plumpen var att jag nu väger 1.5 kilo mer jämfört med för tre år sedan. Men med tanke på att jag nu har blivit längre så blev ändå BMI-värdet nästan detsamma. Jag kunde därför lätt konstatera att om jag bara växer en enda centimeter till, så är jag under den kritiska gränsen 25 på BMI-skalan. Det har således aldrig handlat om att jag är för tjock, utan bara att jag har varit för kort.
En enda centimeter fattas alltså, men är det egentligen inte alltid så i livet?

Zlatan

Läser just nu Zlatans bok som jag fått av barnen i Fars dag – har ni hört att han har skrivit en bok förresten?
Det intressanta är egentligen inte vad han skriver, det har ju dessutom stått i varenda tidninge redan. Nej, det intressanta är förstås vad han ville ha med i boken, men som förlaget strök på grund av förtalsrisken. Det måste ha varit en del.
För övrigt har jag en enkel åtgärd för att få Zlatan att lyckas i landslaget. Han ska byta plats med Johan Elmander. Då kan Elmander springa där framme och jaga livet ur backarna. Zlatan är också bäst som framspelare. Det finns ingen i Sverige som kan se luckorna som han kan. Däremot är han inte en så bra avslutare. Visst har han gjort många mål i Italien, men han spelar i ett av topplagen och en stor del av lagen i ligan är inte så märkvärdiga. Dessutom är jag förvånad över att så få experter har konstaterat hur få mål han gör på huvudet, trots att han är över en och nittio. Med den längden borde han nicka in massor av mål.
Ja, ni ser hur enkelt fotboll kan vara.

Nu lämnar jag det sista politiska uppdraget

Idag är det exakt ett år sedan jag hoppade av riksdagen. Därmed har jag missat att vara med om turerna kring hur Mona Sahlin fick sparken, kaoset med partiledarvalet och allt bråk som har handlat runt Juholt. Tänk vad man går miste om många saker här i livet!

Endast ett uppdrag har jag haft kvar: kyrkofullmäktige i Boo församling. Men nu har jag avgått från det uppdraget också. Jag kan inte säga att det har varit särskilt betungande. Ett möte med partikamraterna samt ett besök på kyrkopuben, då vi tittade på fotboll, är allt jag har gjort. Av de två år som jag har varit med så var det första valåret och under det andra bodde vi i USA. Eftersom jag nu skriver krönikor och ibland är med i TV som kommentator är det bäst att inte vara kvar i politiken – man vill ju inte göra en Birro.

För övrigt anser jag att det är roligt att han nu har fått en egen show genom Expressen.

Och ännu gladare är jag för att Sverige är klara för EM i fotboll. Vilken stämning det var på Råsunda. Jag kan bara inte förstå varför man ska sluta spela fotboll på en så fantastisk arena.

Tomas Tranströmer

Äntligen en Tomas som vann nobelpriset. Alltid något. Närmare än att ha samma förnamn kommer jag aldrig att komma.

Liksom alla andra blev jag glad när jag hörde vem som vann. Alla gillar Tomas Tranströmer. Det hördes när nyheten presenterades.

Det är bara en tanke som jag inte riktigt kan vifta bort. Om nu Tranströmer är bäst i världen så är det väl märkligt att han inte är med i Svenska Akademin, där Sveriges främsta författare är representerade. Hur kan man vara bäst i världen, men inte platsa på top 18 i Sverige? Det är ungefär som när Henke Larsson blev vald till Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna samtidigt som han satt på bänken i sitt klubblag Barcelona.

Jag försöker slå bort tanken, men den gnager sig fast ändå.

Diskussion om parti i förändring

Efter att jag skrev min bok om politik i våras, där jag bland annat har en rad olika förslag på hur det socialdemokratiska partiet ska förändras, har jag fått många inbjudningar att prata om den på olika socialdemokratiska föreningar.

I morgon onsdag ska jag prata på partihögkvarteret på Sveavägen eller ”68:an” som det kallas. Jag tycker det är väldigt bra att det finns ett så stort intresse kring diskussionerna om hur partiet ska bli mera öppet, modernt och demokratiskt. Det inger förhoppningar om framtiden om inte annat. Men det är viktigt att det inte stannar vid diskussioner utan att vi också får se nödvändiga förändringar.

Jag kommer i alla att fortsätta att driva de här frågorna. Och jag är övertygad om att jag gör större nytta utanför än inne i det socialdemokratiska partiet.

Ny strategi krävs för att få Dawit Isaak fri

Nu har det gått tio år sedan Dawit Isaak fängslades. Så här långt har det varit den diplomatiska strategin som har prioriterats. Det är dags att inse att den har misslyckats.

I stället bör man pröva den juridiska vägen. Jan Eliasson och jag skrev en debattartikel i Svenska dagbladet i fredags om hur det närmare ska gå till (se nedan).

Det är bra att politiker som Carl Bildt bloggar och twittrar. Men det är ett problem när det är det enda som han gör. Nu måste han och Fredrik Reinfeldt agera. Det är en svensk medborgare som utan prövning har suttit inlåst i tio år. Då kan inte en regering vara passiv.

 11 september

Redan som barn visste man att det var dagen då demokratin i Chile dog. Jag var elva år när jag chockat såg bilderna där människor blev skjutna utanför presidentpalatset.

Några år senare dog rallyföraren Ronnie Pettersson just den 11 september. Även för oss fotbollskillar var han en tuff idrottsidol och det såg coolt ut när hans fru Barbro följde tävlingarna på nära håll.

Så skedde attackerna i New York. Alla minns vad vi gjorde när vi fick reda på det. Men mitt starkaste minne var när jag gick genom Stockholm några timmar senare, det var så tyst överallt. Det var som ett samförstånd mellan alla människor och att alla för en gång skull tänkte på samma sak.

Och så Anna Lindh förstås. Två månader före hennes död hälsade hon, hennes man Bosse och deras söner på oss på Fårö. Hon berättade då att ena sonen var så orolig för henne efter 11 september-händelserna. Den där meningen har förföljt mig sedan dess. Tänk att hon berättade om det bara två månader före hennes egen död. Som blev just den 11 september.

Idag är sorgens dag, men också en dag för att minnas.

« Äldre inlägg

Bodström Bloggen 2009-2022