I kväll ska jag på advokatsamfundets årsmiddag.
Det får mig att tänka på följande historia.
Två justitieråd var ute och promenerade när de mötte en man.
Mannen sa till det ena justitierådet: Din hund har bitit mig. Om du inte betalar 5.000 kronor i skadestånd så kommer jag att stämma dig.
Justitierådet nekade, men efter lite diskussion kom de överens om att förlikas på halva beloppet.
Justitierådet betalade 2.500 kronor, skrev på ett papper och så gick dem vidare.
När de hade gått en stund vände sig det andra justitierådet till sin kollega och sa: varför gjorde du så där för, du har ju ingen hund.
Justitierådet svarade: du vet ju hur det är med domstolar - man kan aldrig veta hur de dömer.
Även om det inte så illa i verkligheten har vi alla advokater råkat ut för mål, där domstolen har dömt på ett hel annat sätt än vi någonsin hade kunnat tro. Vi vet också att det kan vara avgörande vilken domare som dömer för om en person ska dömas eller inte, alltså att domare i praktiken gör olika bedömningar om var gränsen ska gå för vad som ska anses bevisat.
Detta är en naturlig konsekvens av oberoende domare, vilket vi alla vill ha. Samtidigt vill vi ju inte att det ska vara skillnad på vilken domare man får i ett mål för om man ska dömas eller inte. Att ha tydliga prejudikat är förstås viktigt, men det räcker uppenbarligen inte. Det finns redan rättsfall på vad som ska gälla för att ett åtal ska vara bevisat när t ex målsägandes ord står mot den åtalades.
Skriv gärna och kommentera om ni håller med eller har egna exempel. Om ni gör det får ni gärna komma med förslag på vad vi ska göra åt saken.
Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Bodström, Politik, Samhälle.
Pingat på intressant.
torsdagen den 11:e juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Välkommen att lämna en kommentar på min blogg. Kommentarerna modereras, tänk på att hålla god ton och vara saklig. Anonyma kommentarer publiceras ej och du är själv ansvarig för innehållet i kommentaren.