Sitter på tåget hem från bokmässan: rörigt, stökigt och roligt. Tusentals människor som rör sig på en liten yta med dålig luft, måste vara det värsta stället i hela Sverige att vara på om man är rädd för att få svininfluensan.
Bland annat har jag varit med i ett seminiarium om hot mot politiker. På frågan om man känner till någon politiker som har slutat på grund av våld eller hot, så tänkte jag på Sverigedemokraternas partiarbetare som nyligen misshandlades brutalt och har därefter, vad jag har hört, slutat med politik. Det är märkligt när en person som arbetar för ett parti, som inte är demokratiskt i fråga om människors lika värde, själv utsätts för ett angrepp som är ett angrepp på demokratin. Det är klart att det hade blivit en helt annan diskussion om en partiarbetare från något annat parti hade råkat ut för samma sak. Hur illa vi än tycker om Sverigedemokraterna, är det ju samma angrepp på demokratin som när deras företrädare utsätts för våld och hot. Och tar vi inte bestämt avstånd för det, så är det just Sverigedemokraterna som gör sig till martyrer som tjänar på det.
Jag hann också med att spela en match för författarlandslaget mot våra norska kolleger. Spela en match var kanske inte helt korrekt. Som så ofta nu för tiden fick jag linka av efter ett tag på grund av en sträckning. Min fru tycker sedan länge att jag borde sluta. Men nu har jag hört att när man blir ännu äldre, så blir man så långsam och stel att man slutar råka ut för sträckningar.
Matchen då? Ja, efter första halvlek var jag beredd att omvärdera förra veckans bedömning att det svenska riksdagslaget är det sämsta lag som någonsin spelat i den svenska landslagströjan. Men även om det igår blev förlust med 3-1 till slut så var det en ordentlig uppryckning i andra halvlek. Slutsatsen är att det svenska författarlandslaget nog är bättre än det svenska riksdagslaget. Ett annat trist faktum är att jag är den enda som varit med i båda matcherna och därmed förlorat två landskamper på en vecka, först mot Finland och sedan mot Norge. Sämst facit av alla alltså. Jag kanske borde lyssna på min fru ändå.
en andra bloggares åsikter om Thomas Bodström, Politik, Samhälle.
Pingat på intressant.
söndagen den 27:e september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Välkommen att lämna en kommentar på min blogg. Kommentarerna modereras, tänk på att hålla god ton och vara saklig. Anonyma kommentarer publiceras ej och du är själv ansvarig för innehållet i kommentaren.