Avtal eller inte avtal - det är frågan

Så var det då dags för avslutning i Riksdagen idag. När jag satt där i plenisalen kunde jag inte förstå att det redan har gått ett år sen jag hörde talmannen önska god jul senast. Så slogs jag åter av den dystra tanke som jag har skrivit om tidigare, nämligen att vi ledamöter i riksdagen tillsammans blir nästan ett år äldre varje dag.

Inte blir man gladare av att läsa rapportena från Köpenhamn. Men när man har följt ett antal möten tidigare kan man känna igen mönstret: först går det dåligt så att förväntningarna skruvas ned. Då blir nästan vad som helst till slut en framgång. Sedan börjar det riktigt komiska när alla ska försöka ta åt sig äran. Politikerna spelar också med i spelet. Alla är positiva till varandra, i hopp om att det betalar igen sig på något sätt. Eftersom ytterst få läser annat än sitt eget lands media kan man bjuda varandra på lite beröm. Till slut har alla fått det och var och en kan hoppas på att kunna dra politiska vinst av det. Eftersom media ofta dras med i den lätt patriotiska dragkampen är det en "win-win"- situation.

Ingen i Sverige verkade reagera över att det var Sarkozy och Brown som presenterade slutsatserna efter EU-toppmötet i förra veckan. Det lät inte ens den svenska ordföranden vara med. Han fick i stället hålla en egen presskonferens med framför allt svenska media.

Vi har också de senaste dagarna kunnat se lite försök till att ge Reinfeldt cred för Lissabonfördraget. Är det redan glömt att det dröjde flera dagar innan den tjeckiska presidenten ens behagade prata med honom i telefon? Och är det någon som på allvar tror att Vaclav Klaus skulle komma till någon djupare insikt efter deras samtal och typ säga: Thank you Fredrik, after what you have told me, I now understand that I really must change my mind.

Nu tycker jag inte att den svenska regeringen har varit dåliga under vårt ordförandeskap. Det har hållit ihop och inte varit några kriser. Men de som påstår att de har nått några konkreta framgångar får gärna berätta vilka dessa skulle vara.
Nu väntar med all sannolikhet någon form av framgång i förhandlingarna i Köpenhamn. Ska bli intressant att se vem i Sverige som först påstår att det är Sveriges förtjänst. Förutom de sedvanliga artighetsfraserna lär det i alla fall inte vara någon utanför våra gränser.

ps. Lagförslaget som berör rättegången i Attunda tingsrätt kommer jag återkomma till när den är avslutad. ds

andra bloggares åsikter om Thomas Bodström, Politik, Samhälle.

Pingat på intressant.