I USA diskuteras nu Wikileaks en del. De flesta här tror att gripandet av Assenge beror på att han har läckt uppgifter, och inte att han har begått övergrepp mot två svenska kvinnor.

En del tycker att det är upprörande, men jag har också träffat några som tycker att det är en smart taktik. Som ”Al Capone-taktiken” ungefär, förklarade en man förtjust som jag träffade.

På grund av att Claes Borgström är ombud för de bägge kvinnorna så har några angripit vår advokatbyrås hemsida. Jag är ganska säker på att de var några av dem som vill försvara Assenge till varje pris och som tycker att hans arbete med Wikileaks är en mänsklig rättighet och nu anser att de försvarar demokratin.

Jag har inga invändningar mot att de hyllar Assenges arbete med att läcka uppgifter, men jag är förvånad över hur de går till väga. För många år sedan startade några advokater, däribland Claes Borgström och jag, Advokater utan gränser i Sverige. Tanken var att stödja advokater i länder där de inte kunde arbeta fritt. Då handlade det om diktaturer. De brukar inte gilla advokater som arbetade utifrån klientens bästa i stället för regimens. Och i Sverige blir alltså advokater också angripna för att de arbetar utifrån klientens bästa, men i det här fallet så är de från människor som säger sig värna om demokratin och mänskliga rättigheter. Men är det inte iust så som ledarna i Nordkorea, Kina och Zimbabwe brukar argumentera?

Jo, jag träffaade Mona Sahlin i New York i helgen. Vi pratade en del politik, var på hockey och såg New York Rangers vinna mot Washington med 7-0 (Jag har nu sett Henrik Lundqvist hållla nollan i de två matcher jag sett honom, sammanlagt 71 skott i rad) och gick på Skybaren ”230 on fifth”, som den här bilden är tagen ifrån.

Men det blir ännu mer spännande att träffa Berit Andnor när hon kommer och hälsar på mig. Starkt av henne att komma över själva juldagarna, men det var enda tiden jag kunde träffa henne eftersom jag är ”soo busy” här i USA.