Ämnet som jag var inbjuden att tala om var frågorna kring det pågående ärendet i Sverige samt Wikileaks.

Även om det pågående brottmålsärendet är ett bland många så finns det intressanta juridiska reflektioner.
Domstolen i London, som nu har beslutat att Assange ska överlämnas till Sverige, har gjort det med arresteringsordern som grund.
Det är alltså den arresteringsorder som blev så kritiserad för att strida mot rättssäkerheten. Ett problem var att överenskommelsen tillkom efter terroristattackerna den 11 september. Egentligen hade den inget med detta att göra. EU-kommissionären hade framfört krav på att en överenskommelse skulle vara nådd före utgången av det tredje kvartalet 2001. Så det är klart att det kom som ett sammanträffade när attentaten mot World Trade Center inträffade 19 dagar före tidsfristens utgång.
Till skillnad mot tidigare bestämmelser om utlämning finns det nu bättre möjlighet till advokat, ärendet kan överklagas och det finns tidsgränser. Jag har svårt att se att det kan ha försämrat rättssäkerheten.
Assanges advokater har försökt visa att den svenska sexualbrottslagstiftningen skulle vara för långtgående. Men faktum är att Assange ska nog vara glad för att han inte är anklagad där han nu befinner sig. I England har man principen om samtycke när det gäller sexualbrott. Det innebär att om åklagaren kan bevisa att det inte har varit samtycke så döms man för våldtäkt. Införandet av princeipen om samtycke diskuterades när vi genomförde sexualbrottslagstiftningen 2005, men vi ansåg att den varken var effektiv eller rättssäker.
Olika personer har också försökt lura i media att han omedelbart kommer att överlämnas till USA från Sverige. Det är fel. För det första blir man inte utlämnad för ett brott som detta från Sverige till USA. Det har inte heller ens påståtts att det skulle vara ett brott i Sverige, vilket är huvudregeln om dubbel straffbarhet vid utlämning. Dessutom kommer sannolikt den brittiska domstolen ha ett villkor om att Assange inte får utlämnas för andra brott till andra länder, om han kommer att bli utlämnad till Sverige.
De som tror att USA kommer att få honom utlämnad från Sverige kan ju fundera på varför han då inte har blivit det från England till USA.

När det gäller Wikileaks har jag märkt en stor skillnad mellan Sverige och USA när det gäller mediernas roll. Många människor här tycker det är fel av media att publicera uppgifter som kan vara skadligt för USA som land. Det finns en helt annan patriotism i nyhetsbevakningen här. Visserligen kan man ta all heder och ära av enskilda personer – vilket man också ofta gör – men när det gäller landets intressen så är det annorlunda.
Jag tycker också att medierna har ett ansvar för att inte publicera något som kan vara livsfarligt för t ex en enskild tolk i Afganistan, som samarbetar med utländska trupper. Men när det gäller att avslöja misstag eller missförhållandena, som beror på regeringar eller andra beslutsfattare är jag helt på Wikileaks och mediernas sida.

På seminariet berättade jag också att EU-ländernas representanter alltid framförde kritik mot USAs hantering av datauppgifter. Jag gjorde det själv när jag var här som minister 2004. USA klagade i sin tur på att vi inte stod upp för kampen mot terrorism. Redan då stod det klart att hundratusentals människor (det har senare talats om tre miljoner) hade tillgång till samregister med tiotusentals dokument. Anledningen till att alla datauppgifter var tillsammans berodde på att det efter 11:e september framkom att det hade varit dålig samordning mellan myndigheterna, vilket kunde vara ett skäl till att USA inte lyckades hindra attentaten.

Ja, det blev intressanta diskussioner. Den som hade ordnat seminariet var en driftig svensk student som heter Rasmus . Han är en av fyra svenskar som det här året har fått möjlighet att läsa in en Master där. Det känns tryggt att se att våra landsmän tar för sig även på ett ställe som Harvard.